The cold in our bodies [PRS]

Lottie stod utanför där solen hade gått ner lite men fortfarande var lika varm som tidigare och hon log.
"Det här är helt otorligt." Viskade hon och en kvinna kom fram.
"Jag har fått uppdrag att eskortera er till era rum." Viskade hon och såg sig om.
"Ni skulle vara två vad jag förstod?"

"Här är jag.", svarade Olivia när kvinnan hade visat sig i närheten av dem. "Jag är med Lottie.", förtydligade Olivia och log ett snett leende samtidigt som hon tittade på kvinnan. Hon kände inte igen henne sedan tidigare.

Hon log varmt och började gå, tillbaka till slottet.
"Så är ni nöjda med erat bad?" Frågade kvinnan och såg över axeln.
"Jag antaar att ni aldrig fått bada så här tidigare."

"Ja, det var väldigt trevligt." Olivia nickade och höll tillbaka ett leende. Hon hade aldrig badat på det där sättet tidigare. Det där minnet skulle hon ha med sig länge, kanske till och med för resten av sitt liv.
"Ska bli skönt att vila.", sa hon sedan och sneglade på Lottie. "Kommer det vara någon slags ceremoni ikväll? Jag minns att Alice nämnde någon om fullmånen. Ska ni hylla den?", försökte hon och visste inte riktigt om hon skulle fortsätta prata eller vara tyst. Men nyfikenheten hade tagit över igen.

Kvinnan höll upp dörren och nickade.
"Det stämmer. Så vila nu och det koommer bli en helt ny upplevelse." Hon började sedan gå i en korridor och hummade.
Lottie höll Olivias arm.
"Det är spännande." Viskade hon ömt.

Olivia formade ett o med sina läppar av överraskning. Det kändes verkligen spännande. Hon visste inte riktigt vad hon skulle förvänta sig. Förmodligen skulle det bli något helt makalöst. Alice, eller invånarna i staden, slutade aldrig att överraska. "Ja, verkligen.", sa hon tillslut och stängde munnen när de blev visade till korridoren.

Kvinnan stannade vid en dörr och öppnadee den. Rummet var stort, ljust med en säng i mitten. Sängen hade inga ben men den såg otroligt mjuk ut.
"Här är ett rum och rummet mittemot är till er med." Hon log och Lottie skakade på huvudet.
"Detta är för oss? Men vi är bara husor..." Sa hon men kvinnan log.
"Vi i staden sover så här. Vi har lagt in kläder till er. Det ser väldigt varmt ut det ni bär." Lottie nickade och släppte taget om Olivia.
"Om ni säger det så.."

"Oj.. Det låter helt otroligt." Olivia var mållös. Vad skulle hon säga? "..Tack.", fick hon fram tillslut i ett andetag. "Så fint. Och vackert."
Efter att kvinnan hade visat rummen åt dem vände hon sig till Lottie. "Vi vilar ett tag, byter om, så ses vi härute i korridoren? Så kan vi tillsammans gå och leta reda på Alice? Ja, om inte de hittar oss först såklart.", fnittrade hon.

"Byt om först det blir nog skönare så." Kvinnan log och försvann sedan från dom. Lottie såg på henne och tog Olivias arm.
"Ja låt oss vila. Jag känner mig helt utslagen. Jag har nog aldrig varit såhär trött förut. Det känns ganska underbarn när kroppen inte ömmar."

"Ja, det blir bra." Olivia tackade kvinnan igen och såg på när hon lämnade dem för att se på Lottie igen. "Jag håller med. Vi ses om ett tag då." Olivia gömde en gäspning bakom sin hand och gick in i ett av rummen för att stänga om sig och byta om.
Känslan när hon låg på den mjuka bädden var oslagbar. Så fort hon blundade föll hon till sömns.