prs yehet & kkaebsong

Baserat på Zihaos bakgrund med att terrorisera Joshua kanske Julian hade varit ett bättre val, dock har sjuttonåringen varit otroligt snäll det senaste året.
"För mig är du det bästa valet." Försäkrar gryffindoreleven med ett leende och kramar om den andres hand. Kanske det är för att han älskar Zihao något hemskt mycket, men Joshua tror inte att slytherineleven skulle ha gjort det Julian gjort. Dock försvinner tankarna på det när Zihao börjar tala om något annat, och ett leende sprider sig över läpparna. "Om du lovar att fånga mig."

”Men herregud, ja jag lovar”, försäkrade Zihao och backade några decimeter. ”Och som sagt, om du skulle ramla så lovar jag att du inte dör av det.” Med ett leende, som mer vidliknade ett flin, på de smala läpparna, lipade sjuttonåringen mot den yngre. Återigen, det var väldigt tveksamt om hans mentala ålder verkligen var sjutton. Den hade lika gärna kunnat hamna någonstans mellan tre och sju. ”Men om du inte vågar så är det bara att säga det, kommer bara döma dig för resten av livet.”

"Men åh, klart jag vågar." Muttrar Joshua och puttar lätt till den äldre medan ett leende sprider sig över läpparna. "Döm mig inte." Sextonåringen skuttar sedan upp och slingrar armarna Om Zihaos nacke och benen runt hans midja. "Ser du?"

Utan att kunna hindra sig själv, skrattade Zihao till.
”Väldigt smidigt”, konstaterade han och nickade allvarligt. Med händerna någonstans under Joshuas ben, vred han ansiktet en aning uppåt och log gulligt. ”Så, nu vill jag bli bortskämd”, fortsatte han sedan och började röra sig mot elevhemmet. Ja, de få meterna bort till väggen där sällskapsrummet gömde sig bakom, var på tok för många för att slytherineleven skulle lyckas hålla sig borta från den andres läppar.

Joshua lipar mot sjuttonåringen med rynkade ögonbryn och skakar på huvudet.
"Jag tycker faktiskt att jag är väldigt smidig," muttrar han och gräver ner händerna i Zihaos mörka lockar. " Visst visst." Därefter låter han sina läppar möta den andres i lugn takt.

”Jaja, du är extremt smidig”, mumlade Zihao, orkade inte argumentera emot nu när deras läppar funnit varandra. I vanliga fall hade han inte tackat nej till en lugn kyss, men nu var han av någon anledning helt svältfödd på närhet. Inte för att de faktiskt varit ifrån varandra, utan snarare eftersom Julian hade försökt ta Joshua från den äldre. Och det verkade ha satt igång någonting instinktivt inom sjuttonåringen som inte höll emot när läpparna strök mot varandra.

Kyssen blir allt mer intensiv, vilket Joshua inte har någonting emot alls. Nej värmen stiger inom honom som kanoter i riddartiden, får honom helt att glömma bort det som hänt tidigare samma kväll. Även om sextonåringen mycket riktigt är prefekt, och egentligen borde stoppa elever från att göra liknande saker, och inte göra dem själv, bryr han sig inte. Ingen elev är i korridoren, vilket gör att det inte är någon fara.

Motvilligt drog slytherineleven sig tillbaka en aning när de nådde fram till väggen. Han fingrade lite mot stenytan med en av händerna och rynkade på ögonbrynen.
”Ehm..lösenordet var..hmm..” mumlade han för sig själv med slutna ögon, utan att kunna komma fram till något vidare bra svar. ”Du är prefekt va? Vad är lösenordet?”, undrade Zihao och rodnade starkt. Inte nog med att han såg sjuklig ut, fullmånen verkade även göra honom extremt korkad.

Med ett lätt leende stryker Joshua tummarna över sjuttonåringens kinder.
"Hur töntigt lösenordet än må vara, rentblod." Säger han och stendörren öppnas medan ögonen fästs i Zihaos ögon där han sitter. "Glöm inte bort lösenordet sådär, skriv det på en lapp eller något."

”Skriv det på en lapp? Kommer du inte ihåg vad som hände förra året när den där fåntratten skrev ner det på en lapp?” Påpekade Zihao och travade in genom hålet som öppnat sig i väggen. Försiktigt pressade han åter läpparna mot Joshuas, tog ett stadigare tag om den yngre. ”Jag har ju dig och förresten så brukar jag komma ihåg det i vanliga fall”, mumlade han efter några mesiga stråk över sextonåringens fylliga läppar.