Rollspelare & Wolfy prs

Jason spärrade upp ögonen och skrattade till. Han skakade lite på huvudet och la sina händer runt hennes huvud.
"Jag önskar jag kunde ge dig exakt allt du är värd. Du ser det inte just nu men en dag kommer du se hur värdig du är av exakt allt på den här jorden och lite till och då kommer du lämna mig och det är okej för jag tänker inte stå i vägen för dig, nånsin. Din lycka är min lycka." sade han och kysste henne mjukt på pannan.

Leah tittade upp i taket då han skrattade till. Hon önskade att hon kunde se det hela ur hans perspektiv.
”Jase, jag skojar inte. Du förtjänar så mycket mer än en värdelös, misslyckad person som jag. En dag kommer du att inse det och lämna mig, men det är okej för du är värd mer än vad jag kan ge.” Hon gjorde en gest mot hotellet. ”Det ser ut att falla ihop vilken stund som helst. Men jag valde det för att du inte ska slösa dina pengar på mig.”

Jason kollade på henne en stund och skakade på huvudet. Han skulle aldrig förstå vad hon snackade om, att han på något sätt var värd mer än henne.
"Okej om det är fallet så kör iväg till Olympia hotellet." sade han och smekte hennes lår. "Du betyder världen för mig. Pengar är inte ens lite viktigt för mig, din skit." log han.

”Jason,” utbrast hon, osäker på om hon för tillfället var mer upprörd över att hon upplevde att han inte tog henne på allvar eller för att hon kände sig som ett småbarn. Hon rynkade förargat på pannan.

"Okej vad vill du att jag ska säga, Leah? Att du har rätt? I vanliga fall hade jag faktiskt ryckt på axlarna och hållit med dig men inte när du har såhär fel. Du kan verkligen inte vara mer ute och cykla än nu. Att jag är värd mer än dig är skitsnack. Jag har gjort så mycket hemska grejer i mitt liv, att du ens tittar på mig är en välsignelse." röt han och kollade på henne med en upprörd blick. Han ville inte ens diskutera något så fånigt som vem som var värd var då, det enligt honom, var tydligt vem som var den bättre av dom.

Leah ryckte lätt till över den hårda tonen Jason utan förvarning tagit sig till. Hon ville säga emot, komma med ett bra argument men hon hade inga ord på tungan. Därför satt hon bara tyst en lång stund.
”Bara för att jag inte har varit inblandad i ett kriminellt liv så betyder det inte att jag är oskyldig eller en bättre person än någon annan. Så om mitt budskap inte var tillräckligt klart så definierar inte din bakgrund och dina misstag vem du är eller hur bra du är som person.”

Jason fuktade sina läppar och kollade på henne en stund innan han tittade bort.
"Det är misstag om man ångrar sig. Jag gör inte misstag." sade han bara och spände sina käkar. Han tänkte inte ge sig då han verkligen inte tyckte hon hade rätt någonstans. Han vred om nyckeln och kollade på henne igen. "Kan vi snälla åka till hotellet nu?"

”Så du ångrar ingenting som du har gjort?” frågade hon för att vara säker på att hon uppfattat det hela rätt. Att så var fallet hade hon lite svårt att tro på men å andra sidan så kände hon inte Jason så bra som hon skulle vilja göra. ”Varför kan vi inte stanna här?”

"Vad exakt ska jag ångra? Att jag såg till att jag inte stannade som en liten springpojke?" fnös Jason bara och kliade sig i nacken. Han tog ett djupt andetag och nickade lite, ville hon stanna så skulle dom det. Han tog nyckeln och klev ut från bilen utan ett enda ord till.

”Vad ska det där betyda?” Leah kände sig aningen dum som inte riktigt hängde med i svängarna nu. Hon hade förstås bara sig själv att skylla för det eftersom hon satt sig själv i den här röran. Hon tvekade en stund innan hon öppnade bildörren och klev ut.