(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

"Men då är du fast här" suckade Julian. Men han insåg, det gick inte att hjälpa Arvid, inte om de hade sådana hållhakar på honom.
"Kom, vi går tillbaka" sa Julian till Adam sedan.

adam reste sig motviligt och började gå tillbaka han tyckte mycktet synd om arvid
alva syde det sista på såren

"Tack" pustade Alice ut då det sista var sytt. Hon rörde försiktigt på armarna, det gjorde lite mindre ont i alla fall nu.
Julian kom tillbaka och log mot flickorna.

adam kom tilbaka och log mot tjejerna
hur gick det? frågade alva
arvid såg mot dören då hans pappa kom in
jag vågrar läsa mer sa arvid

"Inte bra" suckade Julian och satte sig ner. "Han tänker inte kämpa emot de, och jag vill inte riskera att hamna på sjukhuset igen".
Alice suckade till, de kunde nog inte hjälpa Arvid...

han säger att det är hans fel det vi räkat ut för sa adam
arvid såg bestämt på sin pappa och hoppade upp pä skrivbordet för att rymma genom fönsteret

"Men det är inte hans fel väl?" frågade Alice en aning förvirrat. Hon tog sig upp på benen och lutade sig mot trädet.
Sam suckade irriterat. "Du är dummare än jag trodde". Med en snabb rörelse tog han tag i Arvid för att dra ner honom. "Om du rymmer kommer vi efter dig och dina vänner".

nej han tror det är hans fel sa adam
om jag inte kan rymma så vägrar jag läsa sa arvid bestämt han säg in i sin pappas ögon

Alice suckade igen och slöt ögonen. Hur skulle de lösa det här?
"Återigen, du är dummare än jag trodde" sa Sam irriterat. "Du har inget val, vi kan lätt fånga in dina vänner och tortera de framför dina ögon...".

arvid suckade och fortsatte läsa han var till slut klar med boken
jag har läst klart sa arvid