De utvalda

Ethan hoppade av Elpir och en pojke tog hästarna. Han öppnade sedan dörren för Eletha och gick in. Det var varmt och härligy där inne.

"Eletha, Ethan" hörs en glad röst och Sonja kommer springande emot henne och ger henne en stor kram. "Sonja." ler Eletha och kramar kärleksfullt om sin syster hon såg mycket bättre ut, friskare.

Ethan flyttade sig åt sidan en aning så de två systrarna kunde få sin stund. Ham log stort och märkte den gladare glimten i flickans ögon.
"Åh ni är här! Så magra ni blivit" hördes hennes mor som kom gåendes.

De två småpratade glatt och Eletha ser sedan på modern, "Nej, inte så farligt." sa Eletha och log väl medveten om att hennes revben var synliga, vilket de inte varit innan.

Ethan log också men sa fortfarande inget. Han visste att de var magra. Han kände hur huden spände åt på kroppen.
"Och din unge man är väldigt blek" fortsatte sedan modern.

"Jag vet." sa Eletha plötsligt med oro i rösten, var det värre ställt än de trott eller var det bara bristen på mat? Eletha kändesig renbart yr, men hon var väl i behov av mat och värme.

Modern sa inget mer utan föste de mot ett bord och hämtade två stora skålar med tjock köttgryta i. Ethan började äta. Men långsamt och lite. Han hade inte lika stor aptit längre.

Eletha stirrade på honom utan att röra sin gryta, "Ethan, hur är det?" sa hon med all oro hon kände. "Mår du inte bra?" frågade hon, åt han inte var något fel.

Ethan tittade upp och log svagt. "Äsch, jag mår bra, har ingen bra aptit bara....". Och han hade ont i huvudet nu igen också.

"Varför?" frågar Eletha misstänksamt men började äta, hon var hungrig hennes utsvultna kropp behövde det.