Power (Ett rollspel för alla)

((Venne... Kanske det, jag har ändå lite idetorka...))

((Varför så tyst? ))

((Ingen vet vad de ska skriva... >_> ))

((LOL... Men hur blir det med att Ariana ska vara med i kriget mot skuggvarelserna? Ska idén avslås av de som inte vill eller? I guess Dominus decides))

((Yep. XD Ariana kan haka på ändå. *like a boss*))

((Haha, så fort jag är borta dör rollet...))
Dominus anstränger sig för att kväva en suck. Finns det ingen med lite vett i skallen? Jackson hade verkat som en förnuftig pojke, men så är tydligen inte fallet. Nåväl, att Välsigna är och har alltid varit en chansning. Man vet aldrig vart det kan leda. Den här gången verkar det ha lett till att han ska samarbeta med sin svurna fiende.
Han har god lust att svara att Ariana absolut inte ingår i hans planer, men det vore dumt, i den situationen som han placerats i.
"Några av er har ju som sagt inte krafter som tar fysisk form. I just sådana här fall är de mycket bättre. Jackson (insert folk med psykiska krafter (my mind's burning)), ni får i uppdrag att hålla koll på Ariana, vilket jag naturligtvis kommer hjälpa till med. Men nu tror jag vi borde meddela unge Will att planen är ändrad" säger Dominus med eftertryck. Han skickar kvickt iväg en tanke till Will och hoppas att den djurform pojken för nuet är i har ett mottagligt sinne.

Annabeth nickade. Hon såg att Dominus inte verkade nöjd med att vara på samma sida som Ariana, men han visste nog också att det var deras enda chans.
"Kan vi få veta mer om våra fienden? Bästa sättet att vara förberedd för strid är att veta fiendens svagheter." sa Annabeth och fixerade sin blick på Ariana. "Jag antar att du vet."

"Extremt mottagliga för eld, ljus överhuvudtaget och det finns sätt att styra de åt andra håll - men de är för osäkert för att ens försöka berätta om." Svarar Ariana leende. "Jag kan meddela Will!" Volonterar hon sedan, inte för att någon troligen kommer släppa iväg henne, men hon kan. Så hon ljuger iallafall inte.

"Du går ingenstans." sa Annabeth kallt och fixerade återigen sin allvarligt gråa blick på Ariana. "Eld. Ljus. Mer? Varifrån kommer de? Vad gör de här?"

(Ohoy, vi har börjat igen! )

Will flög allt han orkade den lilla sträckan mellan skolan och skogen, och vände huvudet för att se till varelserna var och varannan sekund.
När han tillslut svischade in genom fönstret och återtog sin mänskliga form var han mycket andfådd.
"Dem verkar ha någon sorts osynlig skyddsbubbla runtom sig. Det var en liten ekorre som kom ivägen... Rena rama sci-fi!" utropade han.