Det femte elevhemmet (PM)

Oki, sorry

Victoire Weasly du är så duktig och berättelsen är så bra!

AWZAAYYNN MORE! :3

Lite försenat men jag älskar när inspirationen kommer!
Och den här gången har inte någon (läs Luna.Lovegood) fått läsa något i förväg:

Kap 23

”Var är Tea?” Tea såg helt förvirrad ut men jag förstod henne väl. Hon hade säkert aldrig lämnat Hogwarts förut och då verkade säkert till och med mitt gammalmodiga vardagsrum annorlunda.
”Tea, du gömde dig i min väska för att följa med mig hem och fira jul, eller hur?” undrade jag. Tänk om Tea hade tappat minnet eller något, om hon hade blivit skadad inne i väskan.
”Nej, Tea hade bråttom. Tea hade tittat på dekorationer i köket och plötsligt så kom Tea på att Tea aldrig skulle hinna till elevhemsrummet i tid. Så Tea bestämde sig för att transferera sig, trots att Tea inte gjort det många gånger och inte är så bra på det. Så Tea gjorde det och sen gjorde det ont och allt blev mörkt. Och nu är Tea här”, sa Tea. Hon verkade nöjd med att ha förklarat allt så bra. ”Var är här? Tea känner inte igen sig.”
”Du är hemma hos mig Tea, du är inte på Hogwarts längre.” Tea såg helt chockad ut när jag sagt detta.
”Erika, nu får du ta och förklara för oss mindre förstående här. Vem är den lilla alfen?” undrade min äldsta kusin Tommy.
”Det här är Tea, och hon är en Hogwartshusalf och en av mina bästa vänner”, förklarade jag. Fortfarande så såg ingen ut att förstå.
”Hur kommer det sig att du är vän med en husalf Erika? Jag visste inte ens att det fanns husalfer på Hogwarts innan jag gick mitt sjätte år.”
”Det är en lång historia”, sa jag, jag visste att jag skulle behöva berätta hela ändå.
”Den får du allt ta och berätta”, sa min morfar. ”Vi har hela kvällen på oss.”
”Jo, det var vid sorteringen som allt började…”

Jag hade precis fått min första vän på Hogwarts och allt var toppen. Trots det så var jag väldigt nervös, det här skulle ju avgöra hela min skolgång. Mina vänner hamnade i Hufflepuff och jag började tro att jag också skulle göra det. Och sen var det min tur. Hatten funderade ett tag och sen hade den bestämt sig. Jag hamnade i Cendoriff.

Jag tog en paus och tittade på hela min släkt. Min gammelfarmor längst bak i rummet såg glad ut, resten av dem såg ut att vara i det närmaste till chock.
”Vad är Cendoriff? Det finns inget elevhem som heter så.” Jag började undra hur lång tid det egentligen skulle ta för dem att förstå.
”Det gör det visst det, jag kommer till det sen.”

Cendoriff är kreativiteten, lojaliteten och modets elevhem. Eftersom det är lite av en blandning från andra elevhem så är det väldigt få som hamnar där. Senast någon gick i Cendoriff var ungefär 950 år sen, de har till och med tagigt bort ekorren från Hogwarts vapensköld. Det bestämdes att jag ändå skulle gå i elevhemmet och det är här husalferna kommer in. Cendoriff behövde ett quidditchlag och eftersom jag var den enda eleven i hemmet så togs ett spöke och fem husalfer in istället. Och nu är de som en del av elevhemmet.

”Men husalfer kan ju inte spela quidditch, det är absurt…”
”De kan visst spela, och de är riktigt duktiga också. Vi vann faktiskt vår första och senaste match också. Låt mig berätta klart.”

Alla mina vänner går i Hufflepuff men det går väldigt bra ändå och elevhemsgrundarens porträtt finns så jag har lärt mig massvis om både Hogwarts och Cendoriffs historia.

”Ja, jag skulle tro att det var allt.”
”Jaha. Det var ju… oväntat.” Min farbror lät smått chockad, han hade säkert varit övertygad om att jag skulle hamna i Hufflepuff.
”Ja, minst sagt”, sa min gammelfarmor. ”Nej, nu ska vi lämna Erika i fred ett tag, jag har i alla fall några saker att visa dig på övervåningen gumman. Kommer du?”
”Är det helt att du kan gå i trapporna? Annars så kan jag hämta ner sakerna…” sa jag.
”Nej, mina ben kanske börjar bli trötta men inte min magi, den är i prima skick. Kom nu gumman.” Jag följde efter henne upp till övervåningen. Det såg ut som att hon gick i trapporna, men det skulle inte förvåna mig om hon egentligen flög någon centimeter ovanför trappstegen. Jag följde efter min gammelfarmor in i ett av gästrummen och satte mig på sängen.
”Här har jag till dig Erika”, sa hon och tog fram ett vackert smycke i silver. Hänget var två små hoppsittande stjärnor med en liten diamantsten i en av spetsarna.
”Åh, vad fin den är! Tack farmor.” Jag brukade kalla min gammelfarmor Agnes för farmor, gammelfarmor tog alldeles för lång tid att säga och så träffade jag aldrig min riktiga farmor heller, bara vartannat år eller så.
”Jo, det var en grej jag hade tänkt berätta för dig också Erika. När du sa att du hamnade i Cendoriff så blev jag faktiskt väldigt förvånad. Så jag bestämde mig för att berätta en sak för dig.” Jag nickade bara, vad var det nu hon skulle säga?
”När jag skulle börja på Hogwarts, under min sortering…”

Tankar runt kapitlet postas i spinnoff-tråden tack!!!

Åååh... Tror att hon också var i Cendoriff! ♥

Fast i princip så är väl det omöjligt? Någon skulle väl veta det?
Fast jag vet ju redan vad det är så jag ska inte säga något

Ah, tänkte inte på det...
Det kanske var som med Myrtle?

Säger inget. Vi kan väl ta den här diskusionen till spinnoff-tråden?

Erikas gammelfarmor kanske minns när Myrtle blev sorterad. Det är ju möjligt att de gick där samtidigt.

S
SU
SUP
SUPE
SUPER
SUPERM
SUPERME
SUPERMEG
SUPERMEGA
SUPERMEGAB
SUPERMEGABR
SUPERMEGABRA
SUPERMEGABRA!
SUPERMEGABRA
SUPERMEGABR
SUPERMEGAB
SUPERMEGA
SUPERMEG
SUPERME
SUPERM
SUPER
SUPE
SUP
SU
S