Skriva av sig-tråden

Yes I am.

Men tack♥

Ni vet den där känslan av att ingen fucking bryr sig? Min vän försvann från city i fredags, och ingen vet var hon är eller om hon ens lever. Jag kallar henne för x i texten. X och jag var vänner som barn, men gled ifrån varandra, på senare tid har vi dock setts oftare, med en gemensam kompis som båda är bra vän med. I alla fall så har x varit deprimerad, men det kan man knappt tro för att hon är så himla glad alltid. Men hon har skärt sig och röker mot deprissionen. Hon har alltid varit lite olycksdrqbbad, och i sommar var hon med om en olycka som fick henne till sjukhus, men sen kom hon ut och fick snart en pojkvän och allt var bra. Och så plötsligt försvinner hon. Jag har inte hört ifrån den andra kompisen, (verkligen hennes bff) men jag är så sjuk orolig för dem båda.
Jag bad mina vänner att dela efterlysningarna och berättade. Och deras jävla svar var ok. Ok. Ok. OK.
Jag är så orolig, det är så hemsk att sånt här händer och jag orkar inte med mina vänner och ja.

Jag orkar inte ens.
Jag borde isolera mig eller nått.

Jag borde ha lyssnat på mig själv när jag sa att jag va för gammal för pojkband!

Som om det inte är nog med mitt skitliv - nu ska även något bra i mitt liv försvinna och mest bli en plåga istället!


Fuck life -.-

För första gången på flera år ser jag inte fram emot att börja skolan..
Även om jag inte fått mycket gjort de senaste åren har jag alltid uppskattat att vara i ett sammanhang och ha människor omkring mig. Och profilinriktningen har varit jätterolig men själva gymnasieämnena som är det jag egentligen behöver....
Jag har dragit ut på det länge och nu börjar det kännas som att det är allvar. Det börjar bli dags att bli klar med skiten. Försäkringskassan och studievägledaren (och jag - halvhjärtat) har planerat att jag ska bli klar i vår. Men jag tror inte att jag fixar det. Skolan. Över huvud taget..

Dehär e antagligen mer en fråga än att skriva av sig...

Till er med en dålig dag.♥

Mysiga ^^

Har nästan lust att sno grannens katt idag när jag flyttar, den är så sjukt söt och så kommer den alltid och möter en när man kommer ut från porten ;C

Kurator är ett bra första steg. Oavsett om närmast anhöriga tror på h*n så är kuratorn ändå tvungen att ta tag i det o se till att h*n får hjälp.

Åh jag mår inte bra. Jag var hos doktorn och han sa att det förmodligen var spänningshuvudvärk och att jag kanske har ångest men mest känner av de fysiska symptomen. Han vet inte hur jag får bort huvudvärken och jag orkar fan inte leva med sån smärta. Jag tog blodprov och svimmade nästan, cyklade till skolan i ösregn och jag fryser och nyser och är blöt nu. Förkylningen kommer nog därför att förvärras ytterligare. Nu gör vi något pararbete och jag jobbar med en person som jag inte känner så bra så det går inget vidare.

Det känns som att jag kommer börja gråta snart. Jag orkar inte. Jag kommer nog att få leva med dåligt mående i hela mitt liv och då kan jag glömma mina drömmar.
Helvete.