Skriva av sig-tråden

Allt vittrar sönder och jag är inte i stånd att laga det. Jag har aldrig känt mig så vanmäktig förut.

Alltså helvete.
Jag har garanterat en öroninflammation, ringde till läkarna i fredags som sa åt mig att maxdosera ipren och använda nässpray med kortison, jag har gjort det sen i fredags nu och nu vill jag (Och har) bara gråta, men det gör bara mer ont i öronen om jag gråter vilket får mig att vilja gråta mer och där har vi en ond cirkel.

Blev dessutom utan middag för att de andra åt när jag var och dömde, och de åt hämtmat och då vill jag ju också ha det, men det finns ju inte en chans att jag får det, och nu börjar de flesta ställena ha stängt också och jag orkar inte laga något själv, även om jag tror att mat kommer hjälpa mot huvudvärken.

Sen att jag känner att mina humörsvängningar är extrema idag så alltså neej, hela mitt huvud gör ont, jag vill ha mat och det finns inget jag kan göra.

Om en vecka börjar skolan och jag har jättemycket ångest nice

Såg bilder från året jag gick på folkhögskola, och fick sådana blandade känslor! Jag saknar klassen, då det var bästa klassen jag någonsin haft!
Men jag saknar inte lärarna! Jag tyckte om dem så mkt när jag gick där, men nu i efterhand har jag hört så mycket dåliga saker om dem så jag vet inte vad jag ska tro. Den ena klarar jag knappt av att se på bild längre, den andra är väl typ..ja, kan se mänskan på bild iaf!

Saknar inte staden, alls! Hudik är världens tråkigaste stad ever tror jag, no offence till er som bor där men JAG tyckte det! Det hände ingenting!

Och forsa va mysigt, men det skulle ha hänt lite mer för det blev så tråkigt på helgerna!


Annars saknaar jag klassen. Blir dock så ledsen då jag hört så många nu efterråt sagt att de inte alls trivdes, att de inte tyckte om vissa och sådana saker!


Vet inte vad jag ska tro eller känna eller nått! För ett tag sedan ville jag så gärna tillbaka, nu vill jag aldrig sätta min fot där igen!

börjar skolan i morgon och har sån ångest...

Är så rädd för att komma tillbaka till skolan imorgon !!! fuck mobbning

Jag är 26 år och har inte gått i skolan på väldigt, väldigt länge.
Men jag minns den ångest jag brukade ha inför att behöva gå dit,
ångest på grund av mobbning, utanförskap och misshandel - allt sammanfogat till ett enda stort kaotiskt inferno.

Men jag klarade mig igenom det. Och även om livet kan vara ett rent helvete, så har det sina vackra sidor också. All skit har gjort mig starkare och jag har utvecklats så mycket, rent spirituellt, medan flera av mina mobbare är kvar på samma primitiva stadie där de befann sig för tio år sedan.

Jag vet att många av er snart ska tillbaka till skolan. Jag känner till den där känslan av att bröstkorgen ska explodera och hur nervositeten kryper som myror under huden, men vet ni vad.. Ni kommer att klara det här. Det är kanske en klen tröst, men jag önskar verkligen att jag kunde gå tillbaka till mitt tonårsjag och berätta att allt kommer att bli bra och att jag kommer att gå långt.
Det kommer ni också att göra.
Låt inte idioterna trycka ner er.
Ta inte åt er av deras idioti.
Vet att ni har sanningen på er sida.
Ni är så mycket bättre än dem. På alla sätt.

Jag tror på er.
Jag tror på dig.

är så trött på att det är så mycket (dvs typ bara) tjej/killepar precis exakt överallt. är så trött på att tjejers relationer med varandra antingen ses som äckliga & motbjudande eller inte ses alls överhuvudtaget & inte tas på allvar ('gal pal' lmao). är inte ens arg bara så extremt trött på det
---
vill inte vill inte vill inteeee till skolan imorrn, vill inte gå i den klassen vill inte behöva höra deras äckliga åsikter dag ut & dag in utan att våga säga nåt vill inte behöva prata med eller ens vara bland folk vill inte VILL INTE!!!
ångrar seriöst att jag valde teknik 98% av alla där är asjobbiga som bäst

Känner mig ensam och tom bara, hu för allt. O_o

Mitt synfält var helt snett en kort stund näe jag öppnade ögonen. Känner mig helt yr och räddd och bläääh. Vill inte börja skolan imorgon. Känns som jag är levande död för tillfället.