Vi som är osäkra på om vi är kära och på om våra eventuella förälskelser gillar oss tillbaka och är allmänt förvirrade

Han finns ju där, alltid. Han har tillfällen att prata med mig och jag med honom, men ingen av hos tar det. Jag mår så dåligt över att veta att han inte riktigt bryr sig. Samtidigt som att jag blir varm och fjärilarna i maggen väcks och börjar flyga när storasyterns EX tittar på en. Vad ska man göra då?
Den första killen (vi kallar honom P1) har jag varit kär i 3 år snart och jag har lärt mig var jag ska kolla o,m jag vill se honom. Jag vet vilka han varit ihop med och vilket band han tycker mest om och allt sånt pågrund av att varje gång han öppnar munnen lyssnar jag på helaspän.

Sen har vi systerns ex (kallar honom P2) jag vetegentligne inget om honom. Han kör cross och är lite av den typen. Han… ja, han kollade på mig och jag började fantisera om honom. Vad ska göra?

jag frågade på honom, å vad kan man säja? Jo han svarade ja!!!!!!!!!

Grattis!!! Önskar att jag var lika modig

haha tack! Du kan om du vill

neeee.... skulle inte kunna vissa mig på skolan om jag frågade honom.

jag såg dig idag efter skolan och sa hej till mig och jag dog och vi pratade och jag dog och du stod och såg på och jag dog
sedan gick du och jag dog

I think I'm starting to get over him. I mean, it didn't even hurt when one of his friends told me he was flirting with other girls all the time. Feels good to (almost) be over him. hihi

Allting känns så snurrigt.. jag tror faktiskt att jag faller..

Senaste veckan har varit som världens karusell.. let's starta med.. tisdag maybe?

Vi åkte på samma buss (Jag och.. vi kan kalla min crush för Mr. M) och så åkte vi även med W och A (heh). Och mitt i vårat (Mitt, Mr.M's, W och As´) flummiga prat så sa han att färgerna på min tandställning var fin (notera: Jag log antagligen innan han sa det)

Och liksom.. det bara fastnade.. allt bara fastnade. Det var liksom kind of första gången vi verkligen sa något mer till varandra än typ hej.

Anyway.. onsdagen gick på som den skulle, Freja (DU DIN LILLA SNEAKY GIRL JAG INTE KOMMER TAGGA! XD) drog massa dryga skämt. (Notera: Ingen visste namnet på honom ännu så han kallades för you-know-who av oss)

Sen kom torsdagen, the most sneaky day of them all..

Det började med engelska workshop på morgonen, jag satt och jobbade med R och M (här en annan M än Mr. M) och sedan kommer just Mr. M och hans vän Mr. J (Mr. J är allmänt dryg, Freja kan hålla med) och då, tack vare mina spionkunskaper kunde jag få reda på vad han hette eftersom att J pratade med honom.. heh.

Efter lunch.. well.. It got worse..

För jag började en halvtimme innan Mr.M och hade matte, jobbade själv i typ 40 minuter och sedan kom han. Det var inte så där kinda fullt i zonen men han satte sig ändå mitt emot mig. Och ni kanske alla har känt den där känslan när fjärilarna i magen skuttar omkring så mycket att dom nästan sprängs? Så kände jag.. gånger hundra.

Vi sa inget till varandra, sedan kom R till undsättning och bad mig om hjälp. Och då så drog vi tre igång en kinda snabb konversation.

R drog sedan tjugo minuter senare och sista halvtimmen innan vi båda drog så satt vi och pratade.. om matte ofc.

Och ja.. skoldiscot tycker jag att vi tar i morgon, för det var allmänt blandade känslor där. heh.

Jag behöver bara hjälp med hur jag ska lösa situationen, tänk om han egentligen inte gillar mig? Vad gör jag då? ldgldsgjsdoigj

Tuggrus: Det är riktigt jobbigt det där... Jag tror jag upplevt något liknande på sistonde och det går bara inte att bestämma sig. Det där låter faktiskt lite som hela mitt liv... Om du vill kan du skicka en uggla

det här med att vara olyckligt dödskär i någon man knappt känner, som dessutom precis gått ut "offentligt" med att han har flickvän, JA VAD ROLIGT ÄLSKAR MITT LIV MMM VERKLIGEN