Sjunde året på Hogwarts

"Ja men Fenrir är ju galen." skrattade jag och tänkte på varulven.
"Vi får väll be någon testa och se om det är så." sa Blaise lätt
"Jag vet inte det, de känns så mycket lugnare i djurvärlden, jag menar inga jobbiga krig inga jobbiga mördare och sådant." sa jag drömmande.
"Jag kanske ska slås som animagus? tror ni det funkar bättre än som människa? det besta hade varit att folk inte vet vem jag är" sa jag hoppfullt

Jag ryckte på axlarna mot Cara.
- Vet inte du kan ju alltid testa, jag är nog bättre som häxa än som varg, sa jag och log mot Cara.
Nog för att jag trivs som varg, men inte så bra som du verkar göra, sa jag och rulade runt i gräset bara för skojs skull.

"Ja men det är kul och skrämma folk, och som snöleopard kan man smyga sig på folk och springa ifrån dem jätte snabbt." sa jag glatt och såg sedan på Laura som rullade runt i grästet. "Ja jag älskar det, ja känner mig så fri och det känns som om alla ens bekymmer försvinner." sa jag och såg på ett träd och klättrade upp i det och la mig nöjt på en gren och såg ner på mina vänner, när jag hörde en gren knäckas långt bort.
"Det är någon i skogen" viskade jag

Jag såg på Cara högt där uppe i trädet, det där tänkte jag inte försöka mig på, tänkte jag och hörde sedan en gren knäckas.
- Ser du vad det är Dean, sa jag och såg på honom medans han flög.
- Nej jag kan inte se något skogen är för tät, sa Dean och ruskade sorgset på huvudet.
Jag hörde ännu en gren knäckas det verkade vara flera stycken och det kom åt vårat håll.

jag försökte se vad det var men jag såg inget.
"Det verkar vara fyra stycken" sa jag och såg snart fyra mön komma mot oss. "Jag vet inte om de är dödsätare eller några andra" sa jag tveksamt och försökte komma på vad vi ska göra
"Några förslag på vad vi ska göra? tror ni att ni kan gömma er tills vi vet vilka de är?" frågade jag och Draco gjorde mig snart sällskap i trädet, Blaise smälte in bland några buskar och jag såg på de andra två

Dean flög upp i trädet med Cara och Draco medans jag backade in i buskarna med Blaise.
Vi hörde snart hur fyra män kom in i gläntan, jag kände inte igen dem.
Jag kollade upp på henne om hon kände igen dem.
Mänen riktade stavarna mot oss på marken och i träden, vi var upptäckta.

jag stirrade på männen men jag kände inte igen dem. de kanske var nya eller så jobbade de inte för pappa alls. jag stirrade på deras stavar och var inte säker på i fall de visste att vi var animagusar eller inte? jag såg på de andra två nere på marken och gav dem en nervös blick

Jag stirrade på männen om Cara inte kände igen dem vilka är det då?
En förbannelse flög mot Dean och han ramlade ner från trädet.
Utan att tänka mig för förvandlade jag mig till häxa lamslog den som hade kastat förbannelsen och sprang fram till Dean som hade ett sår på nacken men i övrigt verkade bra.
Jag hörde någon av dem skrika crusio men jag hade ryggen emot och såg int vilken det var.
Men jag kände smärtan och föll ner ryckande i kramp på marken.

jag stirrade förfärat på dem när de anföll mina vänner och gjorde ett hopp ner på en mannen som kastade crucio på Laura och han slog i huvudet och tuppade av. jag förvandlade mig till människa och såg på de andra två. Draco och Blaise lamslog dem och jag nickade glatt.
"Bind dem." sa jag och de gjorde som jag sagt, jag kolladepå mannen som tuppat av
"Han är död!" sa jag kallt och de såg lite chockat på mig "Vad? jag tänker inte sörga honom. han anföll oss"
jag såg på de andra tre som satt lamslagna ihop bunda i gräset.
"Är du ok Dean?" frågade jag utan att ta blicken från dem.
"ja...lite chockad och omtunkad bara." sa han och jag såg på männen som började vakna
"Nå då ska vi se vad de vill." sa jag kallt och trollade fram en tron liknande stol och satte mig. var de dödsätare skulle de nog lista ut vem jag var och om inte skulle de nog tro vi var galna och bli skrämda. de såg på oss
"En av er är död och om ni inte vill gå ner samma väg så svarar ni på våra frågor. vilka är ni?" frågade jag dem och väntade på ett svar

Jag satte mig upp chockat upp när jag hörde Caras röst.
Det var som om hon hade blivit en annan, sin fars dotter.
Jag reste mig sedan upp och såg på de hopbundna männen och väntade på svar av frågan som Cara frågade.
- Vi är utsända av syskonen, sa en utav dem som var hopbundna skrämt.