PRS Lupple & Medi

Willow hade sparkat av sig täcket och låg nu ihopkurad ked Dorians ring i handen medan hon drog djupa andetag men med ett leende på läpparna.

"Så kan jag lita på dig?" Tristan såg på honom och sänkte boken.

Dorian såg på henne där hon låg och klev försiktigt fram och drog rätt täcket. Såg att hon höll i hans ring och han log.
Han gav henne en lätt kyss på pannan.
"Sov gott." Viskade han i hennes öra, lågt oerhört lågt för att inte väcka henne och såg sedan mot Tristan.
Han hade ingen som helst lust att attackera Willow utan Tristan. För att han befann sig så nära henne.
Han backade sakta bak från henne och satte sig på en stol bredvid sängen med blicken fäst på Tristan.
"Mm jag ska inte röra henne." Sa han sammanbitet.

Lathan mötte Franz vid dörren.
"Så allt är bättre?" Sa han i en lugn ton men det syntes hur nyfiken och hoppfull han var.

"Jag ska inte röra henne häller. Hon är min syster och ifall jag får en kram så är det inte mitt problem." Han såg på honom.

"Ja jag gav honom lite stöd iform av en ring. Han kommer bli mer beskyddande med henne men det klarar ni av." Han skrattade mjukt.
"Han ville beskydda henne men även dricka från henne."

Dorian såg på honom och fann sig oerhört irriterad över det han sa. Javisst hon var hans syster men hon var hans. Det var mycket mer.
"Hon kommer antagligen inte krama dig nu. Eftersom hon sover. " Sa han sammanbitet och stirrade på honom.

Lathan skrattade lågt.
"Mer beskyddade? Åh jösses. " Log Lathan men nickade lite.
" Vi är alla tacksamma för din hjälp. " Sa han allvarligt men genuint.
"Så kommer han dricka från henne eller kommer den beskyddande delen ta över?" Sa Lathan lågt. Han såg ju hellre att han beskyddade henne än något annat.

"Det ser jag Dorian." Han skrattade och såg på henne och log.
"Men jag kan fåenn kram när hon vaknar."

Franz nickade.
"Ja den delen är över. Jag kommer tillbaka om två veckor för att se hur det går. Han behöver inte ringen då och då kommer han återgå till det normala som han var när han träffade henne. " Han log mjukt

Dorian sträckte lite på sig och la huvudet på snedden.
"Få en? Så du tänker bara ta dig friheter? Hon är fri att välja vem hon kramar själv." Sa han allvarligt.

Lathan nickade sakta.
"Utmärkt. Res säkert. " Sa han leendes och såg på honom med ofantligt tacksamhet i blicken.

Tristan såg på honom och suckade.
"Ska du säga." Han gick emot henne och log.
"Ta det lugnt jag ska kolla om hon har feber. Hon verkar lite röd i ansiktet."

Willow sparkade av sig täcket och lade sig på rygg och suckade till.

Dorian fick en väldigt lust att hoppa upp och kastade ut Tristan ur rummet men han tvingade sig att sitta kvar.
"Väldigt försiktigt. " Mumlade Dorian sammanbitet och studerade honom noga för att sedan studera Willow.
Hon verkade mer varm än febrig.

Han tog fram en termometer som låg i byrålådan och vred lite på hennes huvud och stoppade den i örat och drog ut den.
"Feber." Han suckade och vände blicken mot Dorian.
"Ska jag koka varm choklad?" Han såg hur Willow vaknade.

"Vad gör ni i mitt rum?" Hon såg på Dorian och suckade.
"Om du ska sitta och kola på mig kan du lika gärna rita av mig."

Dorian svalde hårt, kände hur panik reste sig inom honom. Var hon sjuk nu också? Han sprang fram till henne på bara någon sekund och satte sig i sängen och kramade om hennes hand.
"Du är sjuk." Mumlade han oroligt och la en hand på hennes panna.
" Ja och ring Alexander. Han är läkare. " Sa Dorian ursinnigt. Fattade ingen att hon var sjuk?
"Såja du blir snart bra." Viskade han och log sedan.
"Får jag?" Sa han nyfiket och menade på det där om han fick måla av henne.