prs yehet & kkaebsong

Även om Joshua inte skulle ha något problem med att ge Joshua en käftsmäll, så kan han inte låta sjuttonåringen döda honom. Försiktigt kramar han om händerna som ligger knutna i sina.
"Snälla," gryffindoreleven suckar lite och ser upp mot Zihao med bedjande ögon. "Kan vi inte bara försöka glömma det? Bara för ikväll?"

Zihao slöt ögonlocken och tog ett djupt andetag, trots att hjärtat fortsatte dunka både hårt och snabbt i bröstet på honom. Det var väl självklart stt han inte kunde döda Julian? Hur hade han ens fått för sig att det inte var något moraliskt fel med mord?
”Okej”, mumlade sjuttonåringen och sneglade mot Joshua, ögonen fortfarande svarta och ilskna. ”För ikväll, men så fort jag får syn på den idioten kommer han att önska att han vore död”, fortsatte han med en lätt morrning och gjorde en grimas.

Händerna släpper taget om Zihaos händer och åker istället upp till dennes kinder.
"Det är två helt olika saker att önska och att faktiskt döda," påpekar Joshua med ett svagt litet leende och låter tummarna stryka över de markerade kindbenen. "Du vet att jag älskar dig, eller hur?"

”Har man gjort det en gång så kan man göra det igen”, muttrade Zihao som självfallet insåg att Joshua hade rätt. Skulle han faktiskt ta livet av Julian skulle skuldkänslorna svälla över och varken han själv eller sextonåringen hade någonsin förlåtit honom. Han slöt ännu en gång ögonlocken och suckade lätt, med fingrarna strykandes över den andres hand som funnit sin väg upp mot kinderna. ”Jag älskar dig också”, försäkrade han därefter tyst. ”Men det betyder inte att jag tänker låta Julian komma undan med det.”

"Säg inte så." Säger Joshua och skakar på huvudet, tacksam över att Zihao inte är arg på honom. Nej, att bråka med sjuttonåringen vill han verkligen inte göra. "Jag får prata med honom om det.." han har ingen lust med det alls, men han måste verkligen klargöra saker och ting med Julian. Även om han är rädd för att det ska hända igen. "Ska vi fortsätta? Jag vill sno lite av ett godis."

Fortfarande förbannad inombords, nickade Zihao och tog en av Joshuas händer i sina egna, innan han började röra på benen.
”Du får prata med honom om det? Lovar att det kommer gå mycket mer effektivt om jag tar ett snack med honom”, sade han och såg extremt elak ut. ”För att vara helt ärlig får du nog låsa in mig någonstans imorgon, för annars kommer jag definitivt försöka dödadet lilla vidret”, erkände sjuttonåringen och sneglade mer mot den andre. Återigen, inte ett skämt.

Joshua kramar om den andres hand medan benen rör sig ner mot fängelsehålorna.
"Jag vet inte hur han tänkte.." med rynkade ögonbryn ser han ner i golvet. Nej, Julian vet hur mycket han älskar Zihao, han vet att han är upptagen. Var det bara för att jävlas, eller har vännen känslor för honom på riktigt? Joshua skakar lite på huvudet för sig själv, han måste försöka glömma bort det, det är inte värt att tänka på. "Jag ska ta det till åtanke, jag själv har inte direkt någon lust att träffa honom."

”Och jag som trodde att Julian hade börjat acceptera att vi är tillsammans, men tydligen inte. Han tycker väl att han själv är ett betydligt bättre val än vad jag är”, muttrade Zihao och kunde inte ingå att dra Joshua lite närmare till sig när de nådde slutet av trapporna. Hur mycket han än försökte, kunde han verkligen inte förstå sig på sextonåringens kamrat. Vad hade denne egentligen tänkt? Att han skulle kunna sära på dem med en liten ynka kyss? Som om det någonsin skulle fungerat.

Försiktigt slingrar Joshua sina armar om sjuttonåringens midja, för att sedan luta mot hans bröstkorg. Det gör det svårare att gå, men han vill krama Zihao allt han kan, för att se till att han verkligen är där. Med ett svagt litet leende håller han gått om slytherinelevens tröja.
"Han försökte nog acceptera det.." mumlar Joshua, som själv inte kan förstå varför hans bästa vän gjort något sådant. Julian brukar alltid lägga mycket tanke på sina handlingar, och är väldigt noga med att inte göra någon sårad. "Du är alltid det bästa valet ska du veta. Ingen fråga om saken."

Även om Zihao verkligen ville tro att han var det bästa valet, så kunde han verkligen inte förmå sig att komma till den slutsatsen. Mest för att han inte alls var det bästa valet och aldrig skulle vara det.
”Egentligen skulle nog Julian vara ett betydligt bättre val, men man kan inte styra över sina känslor. Sen så var ju självklart inte alls schysst att göra som han gjorde och jag har god lust att banka skiten ur honom”, sade sjuttonåringen och tyckte sig själv vara väldigt förståndig. Han log sedan blekt ner mot Joshua och stannade till, ställde sig rakt framför den yngre. ”Det finns inte en levande själv här nere just nu, så vi kan vara olydiga om du nu orkar ta ett skutt.”