Medieval rollplay [PRIVAT Emma07 & Zora]

Luke såg på Doran
-det kanske e er enda plan om det går fel.
sa han lugnt
-Vi druider föredrar fred därför så strikta med våran förfäders gravar, min mors har jag lagt min förbannelse över, de lfesta avskyr den och är rädda även folk som inte vet, den graven ni ska passera tillhör en gammal klan som er far en gång i tiden avrättade i protest mot våran existens, däröfr gör detta denna plats mer skrämmande för här e arga krafter Dorna, använd det mot riket
sahan

Doran nickade lite medans han lyssnade.
"Jag ska försöka", svarade han sedan lufnnt.

Luke nickar
-så använd det mot eran fiende, vet att deras ledare är rädd för den marken, deras hästar går inte ens nära. Det e rätt roande, som den legenden som alla kungar berättar för sian söner
sa han

Doran log litet.
"Far berättade allt några gånger om liknande", svarade han

Luke flinar lite grann
-precis, och tro mig en av de legernderna är sanna.
sa han lugnt
-mitt oflk berättade mer skäck om er familj
sa han reltigt

Doran log till lite.
"Kan tänka nmig det", svarade han lite retsamt.

Luke flinar mort honom
-du var inte så läskig som de sa så
sa ohn

Doran skrattade.
"Inte du heller", svarade han retsamt, flinade tillbaka.

Luke skrattar till
-jag? vaddå? berättade mikken skräckisar om sin 6 åriga son som levde hlete och flydde så fort någon försökte sig på mig.
sa han

Doran skrattade.
"Inte du, pappa gjorde det", svarade han retsamt, flinade lite.