Privat mellan Ripadal och Kaninis

Snape la armen om henne som svar och sa lågt.
- Tack.
Men....men jag är så ledsen Tess....jag....jag trodde jag alrig skulle få se dig igen.

" Du säger alltid till mig att aldrig ge upp hoppet och det jag gjorde jag aldrig för jag visste att jag skulle få se dig igen" sa Tess.

Snape tittade på henne och sa lågt.
- Tess, jag vet inte vad som höll mig vid liv, det fanns inget motgift mot ormens bett.
Men på något sätt överlevde jag, men hur kan jag nog aldrig veta.
Jag vet bara.....att jag aldrig mer vill skiljas från dig, Caitlin och det ofödda barnet.

Tess la till emot Sev.
" Nu kommer du få se ditt andra barn" sa hon.

Snape log mot henne och sa lågt
- Ja.

Tess kysste honom på kinden.

Snape rodnade och hörde sin mage kurra eftersom han inte ätit på tåget.
Han hade inte kunnat äta eftersom de inte hade något flytande.

" jag har precis lagat en soppa" sa Tess.

Snape tittade på henne och sa.
- Men....inte...ska jag?

" Sev du behöver äta för jag hörde din mage" sa Tess.