Skriva av sig-tråden

Efter att ha skällt på dem och låst in mig på rummet? Mest läser jag för att hoppa in i en annan värld och bara mysa.
HP bra exempel. Eller så kollar jag på film, båda väldigt bra för folk som kan leva sig in i böcker/filmer ;D

^
Åh ja, ska mysa in mig i filtar och kolla på film nuu. yay. tack.
skit också att tändstickorna ligger där nere, där paranteserna befinner sig. Hade ju kunnat tända några ljus. ♥

^
Mamma anklagade mig precis för lögnare och att jag bara försöker visa mig bättre än alla andra och att jag bara låtsas vara mogen så folk ska gilla mig och att jag är så falsk och självisk.
Thank you, mom.
Så, VAR ÄR MINA HP-FILMER?

Åh, schysst. Verkligen inte okej, tror inte ett dugg på det där. Du verkar väldigt mogen, och av mina erfarenheter verkar du ha fått många vänner här på mugglis, utav att bara vara dig själv.
Självisk är du definitiiiivt inte.
HP, HERE I COME! ♥

^
Tack, sötis! ♥
YES; HP HERE WE COME!

Helt plötsligt säger det poff, och så inser man, vad som egentligen händer.

Idag gjorde jag en upptäckt. En upptäckt som förmodligen kommer att låta fånig i de flestas öron, men som betyder så mycket mer för andra. Idag upptäckte jag, att det finns tre ord, eller snarare en fras, en väldigt vanlig en, en som de allra flesta får höra dagligen. En fras som helt enkelt tas för givet av vissa. Just denna fras har jag upptäckt, att det inte finns en människa som någonsin sagt det till mig. Denna fras är Jag älskar dig.

Så nu tycker många att jag är fånig som lägger märke till detta. Att jag ens bryr mig. Men vad säger era föräldrar i telefon, vad säger de när ni ska gå och lägga er eller när ni går hemmifrån? Vad skrivet vänner till er i sms, eller på internet? Vad säger de ni älskar, på alla möjliga sätt, till er? En mycket vardaglig fras.

Alltså kort sagt. Ingen har någonsin berättat för mig vad jag betyder för denna person. Vilket helt plötsligt får mig att undra, vad fan betyder jag för någon? Visst jag vet att det finns några, min mor och far, mina syskon. Men ingen annan. Aldrig någon annan. Det känns som om jag är undervärderad. Shit, detta upptäcker jag nu. And this was just another time when the apocalypse came upon me. >

Ännu kortare sagt, jag spelar inte så stor roll.

^ Du spelar roll. På mugglis träffen märkte jag, efter bara ETT möte, att du var en otroligt trevlig och rolig tjej! FOlk måste gilla dig, kanske är du omringad av folk som inte säger sådant ofta, eller så tar dem det för givet att du vet,

Du spelar roll.

Det härkansle låter så konstigt men ja det känns bara å jobbigt:
Jag går i cirkus och just nu har jag åtta träningar i Beckman + en teater träning i veckan. Detta gör ätt jag inte hinner så mycke annat, vilket gör ätt jag får panik över ärr jag har så mycket ätt göra.
Jag ver inte om jag orkar det känns dom Jah kommer svimmade hela tiden i skolan

Förlåt för allt trist som kommer

Bara för att allt är skit just nu blev jag lagom glad när jag sökfunktionen inte fungerade, att jag sökte igenom hela off topic forutom fram till sida 150 tills jag inte pallade gick tillbaka till första sidan och inser att den låg där hela tiden.
Till det riktiga problemet - jag mår skit. Jag trivs jättebra hos min familj och har en så stark relation med min värdmamma att jag inte förstår hur det ska gå att lämna det igen. Men jag mår inte bra. Hela veckan har jag varit utamattad hela tiden, har gråtit flera gånger innan jag somnar, inte för att jag har hemlängtan eller något det har bara kommit. Det är så mycket som ska göras i skolan, har uppsats och prov imorrn, har knappt börjat med något av dem eftersom jag vill umgås med folk och bygga relationer. Jag har fortfarande inte hittat det gänget jag vill vara med, blir mer och mer deprimerad över att det är så jäkla mycket utbytesstudetner på skolan, avskyr det. Jag vill vara den där ensamma personen som är tvungen att hitta någon istället är jag så jäkla feg så jag hänger bara med us. Vad är det för fel på mig? Jag har sett framimot det här hela mitt liv, jag har drömt om att ha en massa amerikanska vänner jag kan behålla livet ut. Har varit här i en och en halv månad - några riktiga amerikanska vänner - nej! För jag är för feg. Va är det för fel på mig och min idiot till hjärna. Varför kan jag itne bryta mig loss.
Är så besviken på allt jag gör, har senaste veckor lagt ner så mycket jobb på skolan just därför. Och nu inser jag att det var så dumt gjort. Jag har ingen lust att åka härifrån och inte ha några som jag gråter och kramar för att vi kommer vara på olika kontinenter större delen av våra liv. De som jag har kommit "nära" är all europeer, finnar och norrmän för det mesta. Kan man misslyckas mer med ett high school år? Jag är så besviken på mig själv och vet inte hur jag ska gottgöra allt, blir inte bättre av att det är homecoming nästa vecka, har ingen date och har blivit erbjuden att gå med de andra us, men vill gå med amerikanare. Sen självklart går kompisen som jag övertalade om att åka till usa och skaffar en massa nya kompisar samt flickvän. Jo, men det känns bra. Det sista han sa till mig var att jag måste "coacha" honom genom året. Vem är det som behöver det egentligen?
Åååh, jag vet inte vad jag vill längre. Mår ill. Vill bara spy. Har aldrig känt så här någonsin i hela mitt 17 åriga liv. Vill bara gå under jorden.

Savi ♥ Be strong tjejen and may the force be with you. Andas ut och in ett par gånger, slappna av och låt inte gnagande och jobbiga tankar få byggas på efter varandra så att du mår dåligt och trycker in dig i ett hörn. Våga ta styrkan till dig och knuffa bort alla dessa förbannade tankar och våga ta steget till att lära känna amerikanare också. ^^ Kanske är det inte fel att gå med en us näste vecka? Ni kan ju tillsammans dra er till amerikanare och passa på att lära känna dessa då? ...eller jag kanske har missat allt helt. Hm. Du har varit där borta i en och en halv månad - du ska väl vara där i nästan ett år va? Slappna av, dra fram leendet och den positiva energin för först DÅ är det enklare att låta skolarbetet gå mer på räls samtidigt som du har tid att umgås och lära känna nya människor.

Helt värdelöst är det ju inte att du gör det här high scool-året ändå! Du lär känna människor från andra Europeiska platser - det ser jag som guld värt! och du får fånga upp en del av den amerikanska kulturen, språket och nya erfarenheter. Ge inte upp utan försök se något gott ur varje situation som du våndas med framöver. Vi finns här för att stötta och peppa dig! Jag är riktigt avis och beundrar dig som dragit dit bort så nu ser du till att ta tag i din styrka och fixa de mål som för stunden är dina närmsta drömmar. ♥