(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

"Tack" sa Alice och log. Hon räckte fram sina armar.
Julian såg ner på honom. "Vi vill inte lämna dig här" sa han tyst. "Men vi vill inte bli fångade heller":

alva började sy försiktgt
jag förtjänar att lämmnas här sa arvid med tårar i ögonen

Alice bet ihop och blundade, det gjorde inte så hemskt ont, men lite.
Julian skakade på huvudet. "Det gör du inte, om du är ledsen för det du gjorde förut så var du ju inte dig själv".

arvid såg på dom
förlåt för allt ni råkat ut för sa arvid allt var hans fel

"Det är inte ditt fel" suckade Julian. "Vi har haft otur, men alla lever ju....". Ingen var så hemskt skadad och de levde.

mina föräldrar säger att det är mitt fel sa arvid och såg på adam och julian han talade ut hur han kände sig

"Men dina föräldrar ljuger" sa Julian tålmodigt. "De kontrollerar dig bara, det är deras fel".

jag kan inte kämpa emot dom sa arvid han fick inte kämpa emot dom
adam var osäker på vad han skulle säga

Julian suckade till. "Men om du inte tänker kämpa kan vi inte hjälpa dig, och jag tänker inte riskera att vi alla åker tillbaka hit". Han reste sig från fönstret.

om jag kämpar emot då skadar dom er sa arvid och såg mot fönsteret