Bree Tanners andra liv med mig och glina2

"Hejdå Bonnie!"
Lyckades jag få fram i normalt tonfall.

"Hejdå, pappa!" Svarade Bonnie med ett undrande tonfall.

jag gick in till vår säng och la mig på den och stirrade upp i taket.

Jag åkte iväg och stannade snart vid dagiset.

Snart kom Bree tillbaka.
"Vad sa du till henne?"

"Inget. Hon verkade lite undrande men jag sa inget." Svarade jag.

"Okej..."
Mumlade jag och återgick till att stirra i taket.

"Hur är det?" Frågade jag stilla och såg på honom.

"Sådär... Jag är inte direkt ledsen eftersom jag hela tiden trott att hon var död. Men sen få veta att hon levde och blev mördad..."
Sa jag och kände en plötslig lust att prata ut. Jag satte mig upp och kollade på Bree.

"Jag förstår." Sa jag stilla och såg medlidande på honom.