Skriva av sig-tråden

En rant:

Jag fattar fan inte varför man skaffar en häst om man bara vill låta den gå på långa tyglar i skogen, visst det verkar skönt att bara komma ut i skogen men man måste göra så mycket mer än bara låta dom gå och sen desutom låta hästen göra precis som den vill så den tar över totalt. Det är ju därför han är så jävla krånglig, för det är bara jag som är där en gång i veckan som försöker ha disciplin på honom. Det är så dumt. Och han får inte så mycket motion som han behöver, så han är överviktig och fel tränad. Uuuuuuuhg kommer får ett utbrott på hans ägare snart känns det som... Jag vet inte vad jag ska göra, det känns så onödigt att han är som han är när han hade kunnat vara en vältränad och bra häst -.-"

vill aldrig lämna mitt rum. orkar inte. tanken på att vara social ger mig rysningar. vad händer med mig.

Min dotter har varit hos sin farmor och farfar sedan kl.8 imorse.
Jag klättrar på väggarna så mycket jag saknar henne!

Jag vill ha hem henne nu på en gång men jag måste vänta ytterligare en timme.. Hur fan ska jag palla det här? Världens längsta minuter.

stör mig på att mina föräldrar alltid håller på och bara "men du måste inte känna ansvar för allt" så fort jag har minsta åsikt de inte gillar men liksom om inte ni bryr er vem ska göra det då?? om ni faktiskt tog ansvar skulle inte jag behöva känna mig ansvarig
vet att det är mycket vi inte kan påverka men liksom, vissa saker går men de skiter ni i

Jag tror att jag skulle behöva prata om min fandom för min kurrator! seriöst, jag skulle så mycket behöva det! Och då menar jag de bitar då jag mår dåligt, är typ sådär: OMG NOOO - alltså alla negativa känslor...


För just nu känner jag att jag håller på att spricka pga en massa jobbiga känslor som rör mina fandoms D:

alltså e ja knäpp nu? D: Iofs skulle min kurator inte fatta ett piss men ändå, I have too D:

It's been a long day without you, my friend and i'll tell you all about it when i see you again

är trött och ledsen och har tråkigt så det gör ont måste höra om det är fest snart klarar inte av att vara fast här

sommarlovsångest
det går för långsamt inget händer och vädret är skit och har inga pengar . och inga vänner som gillar och som gillar mig

saknar konserter så mycket < 3333333
vill bara tillbaks till bråvalla eller vilken konsert som helst bara skrika och dansa och svettas och gråta och träffa människor och bra musik och najs stämning VILL DIT

ska iaf åka till tyskland i november, så om allt skiter sig i skolan så kan jag bara stanna där hahah äslakr tyskland

Jag började i min nuvarande klass i fyran eftersom det såg riktigt illa ut på förra - jag låg efter och var mobbad, kort sagt - och jag har jobbat mig upp något enormt.
Mitt problem är: jag klarar inte av att folk jämför mig med andra och att de alltid måste lämna mig i sticket. Mina klasskompisar lämnar mig ensam på lunchen, kommenterar hur jag ser ut och säger att mitt sätt att skriva/rita är värdelöst.
Att skriva - och rita - är min passion, mitt liv och jag drömmer om att göra storslag med dessa talanger. Men att ständigt få pressen, trycket och pratet om "Varför skriver du så livlöst?" är inte roligt. Jag skriver oftast i sorg. Men det är det jag vill skriva om.
Att ständigt fått höra, både av lärare och elever, hur ensam och hopplös man är, river in mig i skinnet. Det är dock oftast saker från gamla tider, som kommer tillbaka och spölar för mig. Ända sedan dagis har folk anmärkt på det.
Jag förstår inte. Jag är snäll och lägger mig aldrig i någon annans liv, dömer aldrig någon. Är redan väl medveten om mina fel och brister. Jag är annorlunda, men spelar det roll?

Jag råkat träffa på min crush från förra sommaren. : ) I'm screwed. Vi kommer ses på tisdag igen (via jobb) och sen är det bye bye Crush...

(Jag är för blyg för att fråga om en fika eller nånting)