L'Amour et Psyché
Elev
|
Se så, ner nu.. ner nu blodsockret så ska jag aldrig mer äta en kolhydrat ok?
13 jul, 2015 16:13
|
MindIfISlytherIn
Elev
|
Älskar tråden C:
Har dock ingenting att skriva just nu (Vilket är bra)
=)
Hoppas ni har det bra 
/// MindIfISlytherIn
13 jul, 2015 17:32
|
mixMartina
Elev
|
Ännu en positiv grej!
Jag fick mitt yoshi-linne med posten idag! Det är precis som jag ville ha det! Tunn bomull och långt. 
Vilket är roligt efter en lång dag på jobbet. Sju barn, men vad de var busiga idag, känns som fler...
Like sand through the hourglass, so are the days of our lives
13 jul, 2015 18:10
|
Chaemy
Elev
|
Jag såg en verklighetsbaserad film som handlar om en hund och hans husse. Hunden följer hussen till tågstationen varje morgon och möter honom varje kväll. Ända tills hussen dör. Då väntar han tills han själv dör. Hachikō väntade på sin bortgångna husse... I nio år. Jag gråter.
13 jul, 2015 22:54
|
Hedwig96
Elev
|
Spoiler:Tryck här för att visa!Denna dag har varit jobbig. Har känt mej jätteledsen och nere hela dagen, vet inte ens varför... har nästan börjat gråta x-antal gånger under arbetsdagen och när jag kom hem bara brast de. Jag var så trött.. sen satt jag ensam här hemma hela kvällen och önskade att jag kunde ha varit med min familj på båtsemester. Men nej jag hamnar jobba istället.. 
Dessutom är det idag ett halvtår sen min farmor dog, kan ju också ha nåt att göra med nedstämdheten
Tur att de bara är en knappt 3 minuter kvar av den här dagen
13 jul, 2015 22:57
|
Corazon
Elev
|
Spoiler:
Tryck här för att visa!Fan vad jag saknar det. Tiden då det ansågs vara okej att vara hemma hela dagarna och då man väl ville så fanns det faktiskt vänner att ringa. Halva sommarlovet har gått och det känns som om jag inte gjort någonting. Gångerna jag umgåtts med vänner kan jag antagligen räkna på en hand. Somnat i min egna säng, ensam varje natt. Varför blev det såhär? Det skulle ju vara en nystart för mig, jag skulle sluta vara så inåtvänd och bry mig om vad andra tycker och faktiskt leva. Iställt så sitter jag ensam hela sommaren så till och med mina föräldrar börjar undra vad jag håller på med, om jag inte ska ringa någon kompis. Men tänk om det inte finns någon att ringa? Eller jo, en men hon är upptagen mest hela tiden och efterhängsen vill jag ju inte heller vara. Det blir nästan skönt då skolan börjar, att faktiskt se lite människor på dagarna, faktiskt prata med någon. Men samtidigt kommer jag inte klara av att höra på då alla berättar om sin fantastiska sommar ochjag inte har något att säga. Vad ska jag skriva på det där eländiga "vad jag har gjort på sommaren"-brevet som skolan alltid tvingar en att skriva. Jävla skit.
14 jul, 2015 13:13
|
|
Borttagen
|
Skrivet av Chaemy: Jag såg en verklighetsbaserad film som handlar om en hund och hans husse. Hunden följer hussen till tågstationen varje morgon och möter honom varje kväll. Ända tills hussen dör. Då väntar han tills han själv dör. Hachikō väntade på sin bortgångna husse... I nio år. Jag gråter.
Jag vet.. det där är en av de finaste filmerna som jag har sett. Så sjukt sorglig..
15 jul, 2015 00:22
|
Luna.Lovegood
Elev
|
Tycker vanliga människor om att komma hem?
Spoiler:
Tryck här för att visa!När jag var yngre bråkade alltid mina kompisar med sina syskon och föräldrar, familjemedlemmar var "bara i vägen" och något man helst undvek. Så kanske de flesta tänker när de är små. Men då blev det helt normalt att det är så en familj ser ut, jag tyckte till och med att min egen familj hade förvånansvärt bra sammanhållning. Men nu det senaste året eller så har det typ vänts, och jag vet inte om det är bra.
För ett tag sedan var jag hemma hos en ganska ny kompis och sov över, och redan när jag kom innanför dörren märkte jag att det bodde människor där som tyckte om varandra och inte var rädda för att låta det märkas. Där fick man en godnattkram av föräldrarna innan man skulle sova, och där gick man för att leta efter föräldrar och syskon och ville vara med dem istället för att stänga in sig i sitt eget hörn.
Det var väl inte så förvånande heller, när man tänker efter. Jag vet ju hur det har varit efter skolan under läsåret. Både den kompisen och flera andra ser till att ta sig hem i tid. De vill hinna äta tillsammans med sina familjer, och de vill hinna hem mellan skolan och diverse aktiviteter. Jag dröjer mig kvar i skolan istället även om jag har tid att ta mig hem. Jag stannar så länge jag kan på eftermiddagarna, antingen tills jag kan åka direkt till där jag ska vara på kvällen eller bara så länge som möjligt. Och måste jag inte hem så stannar jag hellre hos mormor i stan där jag får vara i fred.
Precis i början av sommaren var jag på ett konfirmationsläger. Jag grät i säkert över en timme sista dagen innan vi skulle åka, för jag ville inte hem. Flera andra hade nästan längtat. De saknade familjer, eller ville få sova ordentligt eller bara ta det lugnt utan att ha fullt schema hela dagarna. Jag hade bara ångest, även om jag skulle ha möjlighet att träffa alla under sommaren.
Efter det åkte vi till mormors sommarställe, jag, mamma och min bror. Det är väldigt fint där, men de senaste åren funkar det inte. Jag blir bara arg av att vara inträngd på den pyttelilla ytan med dem, och måste gå ut och vara på andra ställen typ hela tiden för att orka. Det är aldrig så när jag är inträngd på ännu mindre ytor med vänner eller andra, bara familjen.
Nu för några timmar sedan kom jag hem efter att ha besökt Luna Chang. Jag har i och för sig bara gråtit en gång, eller kanske två, vilket är betydligt bättre än sist vi sågs och hon åkte hem, men ändå. Hos henne var lite av samma känsla som övernattningen jag nämnde i början, och då klagar hon ändå på sin familj ganska regelbundet. Men ändå. Syskonen umgicks med varandra, spelade kort och hade roligt. Även föräldrarna umgicks man med och pratade med, åtminstone mamman. Jag älskar att vara på såna ställen, men det är jobbigt att inse att jag själv hade kunnat ha det så. Men nu har jag ju inte det...
Och ja.. Jag vill verkligen inte vara hemma igen. Jag vill tillbaka. Eller åtminstone inte hit. Det är egentligen inget fel med min familj, verkligen inte. Jag tror åtminstone inte det, ingen gör ju något fel. Men jag trivs inte, om man kan formulera det så? Särskilt inte sedan de började skämta om att jag så sällan är hemma frivilligt och slutade visa att de faktiskt ville att jag skulle komma hem.
Dessutom har några kompisar börjat uppmuntra mig till att komma ut till mina föräldrar, och jag vill verkligen. Men jag tror inte det kommer gå så länge det är så här.
15 jul, 2015 00:39
|
|
Borttagen
|
Spoiler:
Tryck här för att visa!Oj, människor som känner sig kränkta över att jag inte ser er art som något fantastiskt och oslagbart? Det var ju verkligen något helt nytt.
Jag vill bara vara ifred under jorden med Lisa och vattenfärger och ett teleskop att titta på stjärnorna med.
Mänsklig kontakt är jävligt överskattat. Människor över huvud taget är jävligt överskattade.
Rör mig fan aldrig igen och prata inte med mig, allt ni säger är syrefattiga plattityder och jag skulle hata er allihopa om jag orkade bry mig om er.
Jag hör inte hemma bland er.
Nu ska jag till Than, jag skiter i det här.
15 jul, 2015 15:50
|
Syrup
Elev
|
Mamma är hela tiden sur på mig för att jag sover så mycket >< Men jag är trött hela tiden och märker inte hur mycket klockan är när jag sover, dessutom är mina drömmar bland det bästa jag har x)
Hon har även nu förbjudit mig från att sova på dagarna, även fast hon själv gör det...?
16 jul, 2015 13:52
|
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen