Skriva av sig-tråden
Forum > Off Topic > Skriva av sig-tråden
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Frivolt
Elev 
|
Skrivet av Borttagen: ♥ Skit i vad folk förväntar sig. Lev ditt liv precis som du vill! Är du inte redo för barn, äktenskap och hus så finns det ingen regel som säger att du måste ha det. Sen är just ordet "redo" egentligen inte särskilt nödvändigt, heller.. "Jag är inte redo för det ena eller det andra" - som om det är något som "måste" eller "bör" komma, förr eller senare, om du förstår hur jag menar? Det finns inga måsten. Alls. Barn och äktenskap (och så många saker därtill) passar inte alla, men man är ju inte mindre människa för det. Folk ska alltid tycka så jävla mycket. Skit i dem. Kan dock hålla med dig om att jag också saknar tiden när man var liten och det enda problemet (nåja, nästan..) man hade var att komma på vem som hade snott ens gula spade i sandlådan.. Ja du har ju helt rätt men det är så svårt, framförallt när man matas av allt det där hela tiden - pressen att faktiskt börja göra något vettigt av sitt liv D: Men ja, jag är inte redo lixom D: Nä det finns ju inga måste, det har du rätt i! Bara typ borden för att kunna klara av samhällets regler - typ -.- Jag försöker D: försöker att inte bry mig, för jag gillar det inte! Ordet vuxen gör mig rädd och panikslagen D: Jaaa alltså vad underbart det hade varit, när man typ levde i nuet och va typ avis på de som gick i sexan för att de va stora och hade läxor! Och man hade ingen aning om vad som väntade D: 5 jul, 2015 19:44 |
Borttagen
|
Jag känner också att jag har fastnat där vid 17 ibland. Antagligen för att jag upplever alla känslor som en hormonstinn tonåring  Inte för att saker och ting nödvändigtvis var enklare då utan det kanske är för att man hade mer tillåtelse att vara lite crazy i den åldern. Man hade större utrymme att göra misstag och kunde intala sig att saker skulle bli annorlunda "när man blev äldre." Men bara för att folk gifter sig, skaffar barn och hus så behöver det ju inte betyda att de är "lyckade" på något sätt, bara för att det är norm att ha just barn och partner. 5 jul, 2015 20:37 |
|
Hedwig96
Elev 
|
Spoiler: Tryck här för att visa! 6 jul, 2015 00:05 |
|
Borttagen
|
Mamma är full. Jag tycker det är jättejobbigt men vill inte säga till henne att jag inte gillar det, hon är vuxen och jag är vuxen. Jag borde, enligt henne, kunna lita på att hon sköter det. Hur ska jag kunna det när pappa säger exakt samma sak när han tömmer sin sjätte starköl på tisdagseftermiddagen? Hon har druckit mycket den senaste tiden, väldigt mycket.
6 jul, 2015 00:14 |
|
lexxfman
Elev 
|
Jag är 16 och har en kille som 17 och jag ska börja 1:an på samma gymnasium som min kille redan går på och i min mya klass så ska en jättesnygg kille börja och vi har liksom snackat ett tag och igår sa va jag, min kompis, hennes kompis och han på stranden hela dagen och vi lärde känna varandra med och jag trot jag börjar gilla honom. Jag älskar min kille som jag har nu JÄTTEMYCKET och jag skulle heldre dö än att göra slut med honom men problemet är att jag tycker nog om en till kille.. Vafan ska jag göra? Sen idag så bad min mamma mig att dra åt helevet och ha ett bra liv bär jag flyttar till mitt gymnasium (internat) och jag pallar liksom inte må piss bara för att min mamma inte kan klara av att hålla sina känslor för sig själv och inte lägga ut det på mig..
that's what she said.. 6 jul, 2015 01:47 |
|
Chaemy
Elev 
|
Nej. Självklart kommer det inte gå. Jag fattar inte ens varför jag läser om det. Nej, jag kommer leva det här tråkiga livet som jag lever nu och inte är nöjd med för alltid. Det där jag har massa drömmar om att göra något annorlunda, men att jag ändå vet att det aldrig kommer att bli av.
Och jag är så ensam. Jag har inga vänner som delar mina intressen. Jag har nästan inga vänner över huvud taget. 
6 jul, 2015 16:37 |
|
Kintsugi
Prefekt 
|
Hedwig96: Kämpa vidare, stå på dig, ha tålamod med dig själv och med alla i omgivningen. Det ÄR jättesvårt, och det är ytterst sällan man kan komma bra överens med alla individer på en arbetsplats ("kemiskt"
 ... Vad jag menar är, att det alltid går att hålla en bra fasad uppe och känna att arbetsdagarna med arbetskamraterna går bra. Men det finns alltid individer vars personliga kemi inte alls går hand i hand med ens egna. Så kämpa vidare, och ge det tid. En del arbetsuppgifter och arbetsmoment kommer falla sig naturligt tillslut och du kommer bli en fena på mycket, bli tryggare i dig själv och inte vara nervös för andras åsikter eller arbetssätt. Tro mig, jag har haft turen att få prova på många arbetsplatser under längre period, och i början är man spänd och skall finna sin plats bland alla andra. Det ÄR svårare när man är ny på arbetsmarknaden, yngre än majoriteten och inte har lika mycket erfarenhet i bagaget - då behandlar andra dig därefter. Med tiden, när du lär hur du "gör andra till lags", så kommer attityden förändras, du kommer ha vant dig och du kommer finna naturliga sett att hantera varje individ/finna din roll i situationen.  Lycka till! ☽ Kintsugi of House Zabini, the First of Her Name ☾ 6 jul, 2015 16:49 |
|
Hedwig96
Elev
|
Skrivet av Kintsugi: Hedwig96: Kämpa vidare, stå på dig, ha tålamod med dig själv och med alla i omgivningen. Det ÄR jättesvårt, och det är ytterst sällan man kan komma bra överens med alla individer på en arbetsplats ("kemiskt" ... Vad jag menar är, att det alltid går att hålla en bra fasad uppe och känna att arbetsdagarna med arbetskamraterna går bra. Men det finns alltid individer vars personliga kemi inte alls går hand i hand med ens egna. Så kämpa vidare, och ge det tid. En del arbetsuppgifter och arbetsmoment kommer falla sig naturligt tillslut och du kommer bli en fena på mycket, bli tryggare i dig själv och inte vara nervös för andras åsikter eller arbetssätt. Tro mig, jag har haft turen att få prova på många arbetsplatser under längre period, och i början är man spänd och skall finna sin plats bland alla andra. Det ÄR svårare när man är ny på arbetsmarknaden, yngre än majoriteten och inte har lika mycket erfarenhet i bagaget - då behandlar andra dig därefter. Med tiden, när du lär hur du "gör andra till lags", så kommer attityden förändras, du kommer ha vant dig och du kommer finna naturliga sett att hantera varje individ/finna din roll i situationen. Lycka till! Tack ♥ idag har ändå varit en hyfsat bra dag. Har tänkt riktigt noga hur hon (M) vill ha det, nu när jag har börjat lära mej men de jobbiga är när jag går ut och kollar lunchbordet, eftersom de är ganska mycket att hålla koll på (typ 5 varmrätter, alltså som lax, äggröra, varma grönsaker, grisbiffar och korv + massa olika sallader och potatis) så de inte tar slut, så ser jag till då att de finns av allt och de som börjar ta slut fyller jag på sen när jag kommer in medvden där ena skålen ska vi säga makaronisallad kan hon fråga: hur var de med den där grisbiffarna finns de ännu Jag: jo Hon: hur mycket jag: de finns nog tillräckligt (ibland försöker jag visa på nåt sätt, om jag då kommer ihåg exakt hur mycket det är i just den skålen/backen) hon : är du säker? (Ser skeptiskt på mej) jag: joo (annars skulle jag givetvis sagt till) så hon har inte riktigt förtroende för mig. Och hon frågar så mitt i allt om vad som helst, och jag har inte så bra minne att jag minns hur mycket de var i varenda en skål, men jag har vett nog att ta in och fylla på om det är slut/börjar ta slut Sen de här med noggrannheten, alltid när jag tar in en skål och ska fylla på ska jag tydligen ta en NY skål sätta de nyare under o de som finns kvar i skålen utanpå så att de far först (även om det är gjort samtidigt, samma sats liksom) och de är mycket annat som man SKA göra och absolut INTE FÅR göra som jag har lärt mej från början att man kan göra, eftersom med de andra (som jag jobbade tillsammans med mycket i början) tyckte att när man tar in en skål fyller man på den och ut tillbaka. Ingen pratade om att behöva byta skål Så dehär med att lära sig "göra andra till lags" är ganska svårt när alla tycker olika, en tycker de är jätteviktigt att jag byter skål, en annan dag står den andra där och säger : vad gör du, inte behöver du BYTA skål bara för att du fyller på Men tack för att du svarade, du anar inte hur mycket det betyder ♥ 6 jul, 2015 17:41 |
|
Borttagen
|
Spoiler Grey's Anatomy.
Spoiler: Tryck här för att visa! 6 jul, 2015 20:12 |
|
Chaemy
Elev
|
Förut så älskade jag mig själv. Det känns som att jag gör det mindre och mindre hela tiden. Jag har så ofta tänkt att jag är en bra person men jag hör det så sällan av andra som betyder något för mig. Men nu blir jag nästan äcklad av mig själv. Jag tycker att jag är konstig och pinsam när jag tränar. Jag är så aggressivt inställd till folk. Jag är avundsjuk och känner mig så dålig när andra mår bra och är lyckliga. Jag är nästan alltid sur på någon. När vissa personer själva säger något de gillar med sig själva kan jag skratta åt dem. Och de personerna jag kan skratta åt sådär är ibland mina vänner. Fan vad jag är elak. Alla kommer avsky mig för att jag sa det där. Jag är ingen bra vän. Jag är elak. Jag är dum. Jag vill inte vara sådan, men jag skulle skratta åt mig själv om jag skulle försöka göra något för att få mig att sluta tänka så.
Hjälp 
6 jul, 2015 20:25 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen