PRS Lupple & Medi

"Han verkade inte se korset ens." Hon fingrade på korset som var runt halsen.
"Jag ska låta min hals bli starkare innan jag sätter på det nya halsbandet." Hon skrattade till.
"Oj att stå ut som mirakelbarn."

Franz skrockade hjärtligt och satte sig.
"Det är ett botemedel och ren kraft. Jag tänker prata med dig och se några saker." Han log.
"Först vill jag fråga dig. Varför vill du vara nära Willow?" Hans gamla ögon synade honom.
"Säg exakt det du känner Dorian."

Lathan nickade sakta.
"Det är en bra tanke." Sa han och skrattade sedan.
"Du är så stark." Sa han med ett beundrande leende. Vem som helst annan skulle säkert redan dragit för länge sen. Men hon verkade inte ens rädd.

Dorian pillade frustrerat med täcket och lyssnade. En ren kraft? Det låter lovande.
Han skrattade lågt över hans nästa fråga.
"Psykolog. Underbart. Lathan har skickat hit en psykolog." Sa han och stirrade på honom och himlade med ögonen men funderade sedan.
" Jag vill vara nära henne för att jag älskar henne, jag vill skydda henne och hennes blod. Jag vill ha det. " Sa han allvarligt men ärligt.
"Hon är varm." Sa han sedan, som ytterligare en förklaring till varför han ville vara nära henne.

"Jag måste vara stark för Dorians skull." Hon log och såg ner.
"Kan jag få kalla dig pappa?" Hon såg upp på Lathan. Han visste väl att hon aldrig haft en riktig familj efter sina föräldrars död.

Franz nickade och suckade sedan.
"Allt låter bra men du ska inte tråna efter hennes blod." Han tog hans hand.
"Du ska tråna och längta att prata med henne, säga hennes namn. " Honan log.
"Hon har fått dig på fall och du vill bara stoppa henne?

Lathan såg på henne och tänkte säga något om att hon inte behövde vara för stark för hans skulle men blev chockad över det hon sa efter. Han studerade henne en stund och gav henne ett ömt leende.
" Det får du." Sa han med ett svagt leende och kramade hennes hand mjukt.

Dorian kände honom ta hans hand och han förstod inte gesten men lät honom.
"Men hon kan dela med sig av sitt blod." Sa han allvarligt.
"Hon behöver inte allt." Mumlade han.
"Jag kan både prata med henne och dricka från henne. " Sa han och kände sina tankar börja tänka ut en hel annan typ av relation mellan dem och försökte snabbt tvinga bort tankarna.

Hon kramade honom och slöt ögonen och log.
"Tack." Viskade hon.

"Nej hon behöver blodet i sin kropp för att överleva precis som du behöver din ring för att överleva på dagen." Han såg på honom.
"Om hon vill dela med sig så kommer hon låta dig göra det." Franz såg på honom.
"Men jag har en sak som du kan få." Han tog upp en svart ring med en ädelsten i.
"Den här kommer få ditt blodlust till mirakelbarnet att dras bort." Han såg på honom.
"Är du villig att ha den?"

Lathan kramade om henne och log.
"Varsågod." Viskade han och höll henne.

Dorian himlade med ögonen, självklart hade han rätt. Han nickade sakta.
"Sant." Sa han tyst och såg på honom när han höll upp ringen. Den såg smärtsam ut.
" Att dras bort? " Sa han fundersamt.
" Vad är det för pris?" Sa han sedan och knöt handen för att öppna den om och om igen. Vad var det för dum fråga- självklart skulle han ta den. Oavsett pris.
"Åh ge hit den." Sa han och höll ut handen för att kunna sätta på ringen.

Hon gick till sitt rum och lade sig i sängen och såg upp i taket och såg upp i taket innan hon somnade.

Franz suckade och räckte honom ringen.
"Priset blir att du blir gammal och grå. Tappar förståndet och börjar prata nonsens." Han flinade och skakade på huvudet.
"Du blir mer beskyddande bara. Men det vill du väl?" Franz lutade sig tillbaka.

Han skrattade lågt över hans ord och nickade sedan.
"Mer beskyddande? " Sa han och höjde på ögonbrynet. Han kände som om det var omöjligt att bli mer beskyddande.
Han tog ringen, studerade den en stund innan han satte på den på ett finger.
"Så jag kan sitta hos henne inatt utan att dricka från henne?" Sa han och studerade ringen och sedan Franz.

"Ja det hände med mig och min älskade Lucia." Han log ömt. Reste sig och räckte fram ett nummer.
"Ifall något går snett och du vill prata." Han började att gå mot dörren.

Dorian såg på honom, och tog emot det nummer han fått.
"Okej." Sa han fundersamt. Ingen som helst aning om vad han pratade om men han gick tyst upp från sängen och snabbt in till Willow rum och satte sig.
Detta måste då vara en väldigt magisk ring.