prs yehet & kkaebsong

Ett litet, svagt leende dyker upp över ansiktet. Kanske det bara varit huvudet som kokat ihop scenariot att Zihao hellre vill vara med sina vänner än honom.
"Okej.." börjar Joshua tyst och slingrar försiktigt armarna om den äldre. "Ska vi gå ut? Vi kan sno med oss lite godsaker till sovsalen också, låter det bra?" Kanske sextonåringen kan skutta upp mot den äldre så att de kan kyssas, utan att få ont. Om nu inte Zihao är alldeles för trött för det.

”Jag tror inte att vi behöver ta med oss någonting direkt, halva sovsalen är fylld med snacks och annat gott”, mumlade han ner i Joshuas axel och bet löst tag i tyget. ”För visst ville du att vi skulle gå till min sovsal istället för din, eller har du ändrat dig?” Skyndade Zihao sig sedan att fråga. Han lutade sig motvilligt tillbaka för att försöka tyda den yngres ansiktsuttryck. När de väl låg under täcket i hans säng kanske sjuttonårigen äntligen få veta varför den andre betett sig så underligt under delar av kvällen?

"Om du säger det så.. är du säker på att du vill gå? Vi kan stanna, umgås med dina vänner." försöker Joshua, som har ett evigt dilemma av att alltid vilja göra Zihao nöjd. Han bryr sig inte om hur kvällen blir för honom, han hoppas bara innerligt att sjuttonåringen inte kommer ångra sig, och gör det han vill nu när det är bal. Lätt skakar gryffindoreleven. "Jag sover hellre i er sovsal." svarar han och kramar om Zihao, dock lutar sig den äldre tillbaka och deras blickar möts än en gång.

De mörka ögonen studerade Joshua under några sekunder, innan Zihao skakade på huvudet och slöt ögonlocken.
”Jag är tvåhundra procent säker på att jag vill dra ner till min säng och slänga både armar och ben omkring dig, ja”, försäkrade sjuttonåringen och kunde inte låta bli att flina till. Med en arm slängd om den betydligt kortare eleven, började han föra sextonåringen bort från dansgolvet, mot de öppna dörrarna. ”Glöm inte bort att du måste tala om för mig varför du av någon skum anledning inte vill sova i din egen sovsal.”

Joshua ser upp på den äldre med stora ögon, tvingar sig själv att ta in orden. Det är precis som förut, för över två månader sedan, att han inte kunde tro på Zihaos ord, och vred på dem något hysteriskt. Sextonåringen tänker inte låta det hända igen.
"Okejdå," svarar han, som nu ser framemot till att lägga sig i sängen och trycka godis i sjuttonåringens mun. Den nästa meningen får dock Joshua att stanna till en kort stund, innan han börjar röra på benen igen. När de tillslut börjar gå i en tom korridor, kan han öppna munnen lite mer. "Jag vill bara inte vara med Julian.. så lätt är det."

Ögonbrynen sköt upp i pannan på Zihao, men han tvingade benen att fortsätta röra sig ut från salen.
”Julian? Vad har han gjort?” Undrade sjuttonåringen som verkligen inte kunde förstå vad sextonåringens bästis kunde ha gjort för fel. Det var ungefär som om Andrew skulle ha gjort någonting dumt, vilket aldrig hände - peppar peppar. ”Han brukar ju vara så lugn och sansad”, mumlade den äldre och rynkade lite på ögonbrynen. Nu var han verkligen nyfiken, samtidigt som oron steg honom upp över öronen.

Även om sextonåringen inte vill se Zihao i ögonen när han berättar det som hänt, så tvingar han benen att stanna upp. Försiktigt tar Joshua den andres händer i sina och kramar om dem.
"Han kysste mig," påbörjar gryffindoreleven och viker undan med blicken, att bara tänka på det som hände får tårkanalerna att svika honom. Som tur är har han självkontroll och låter dem inte åka från ögonens murar. Joshua sväljer lite innan han ser upp i Zihaos ögon. "Jag försökte att putta undan honom, jag var dock lite för svag för det.."

Till en början förstod Zihao knappt vad det var som Joshua talade om för honom. Men allt eftersom sekunderna rann förbi, blev ansiktet blekare och blekare medan de redan mörka ögonen blev svarta av ilska.
”Han gjorde vadå?” utbrast sjuttonåringen och slet åt sig händerna som han knöt tills knogarna vitnade. Han var inte arg på Joshua, eller så var han det? För tillfället var det praktiskt taget omöjligt för honom att samla tankarna som for runt likt torpeder i huvudet.

Jo, den andres reaktion gör det ännu svårare för Joshua att hålla tårarna inne. Hjärtat dunkar hårt i bröstkorgen, som att det vill skutta ut och springa för sitt liv. Han har svårt att tyda om Zihao är arg på honom, vilket han innerligt hoppas att han inte är. Sextonåringen biter sig hårt i underläppen innan han försöker få tag på den äldres händer, som nu är knutna till knogar.
"Zihao.." börjar Joshua, osäker på vad det är han ska säga. "Förlåt.. jag ville verkligen inte."

”Och han gjorde det ändå?”, halvt om halvt väste sjuttonåringen och spärrade upp ögonen, så att han såg mer än galen ut. ”Jag ska döda honom”, konstaterade han sedan och skrattade hysteriskt till. Det värsta var att Zihao inte skojade, utan han skulle verkligen inte ha några som helst problem med att slita stupen ur Julian med sina bara tänder. Han log snett och stirrade ner på de knutna händerna som Joshua återigen höll i. Var det moraliskt fel att döda någon som kysst ens pojkvän? Nej, nej det var det inte.