De utvalda

Ethan suckade till och tänkte efter. "Det tycker jag väl, smal och slank, mörkblåa ögon som blinkade åt mig och ljus hy med guldgula lockar". Han försökte retas en aning med henne.

Elethas blick mörknade, hon gillade inte att han tyckte så. Hon visste själv att hon var ful, men han hade sagt att hon inte var det. Då hade han ljugit som hon befarad, för vem kunde tycka att hon var vacker? "Jaha." sa hon bara med stel röst.

Ethan log mjukt och la sina armar om henne. "Du förstår väl att jag bara retas? Hon var vacker, men jag har bara ögon för dig" sa han ömt. "Du är det vackraste jag vet Eletha" sa han mot hennes öra och kysste henne i nacken.

Eletha ser på honom, "Lovar du?" sa hon med en blick som sa honom att han inte borde reta henne med just hennes utseende. Det var en känslig punkt och hon hatade sitt utseende, hon var inte vacker tyckte hon.

"Jag lovar Eletha" sa han mjukt och kysste henne lätt. "Jag är ledsen att jag retades..." mumlade han och lät en aning skamsen över att ha gjort henne nere.

"Det gör inget, gör inte om det bara." mumlade Eletha och vände bort ansiktet för att inte visa hur dåligt hon mådde då hennes utseende kom på tal, hon avskydde sin kropp.

Ethan suckade och drog henne intill sig och tog ett ömt tag om hennes haka med handen och vred det mot honom. "Du" sa han mjukt och såg henne i ögonen med sina turkosa och sina bruna ögon. "Du är vacker Eletha, mycket vackrare på insidan och utsidan än varenda adelsdam som finns".

Eletha mötte hans blick, hans vackra och ömsinta ögon. "Nej, det är jag inte. Jag är ful förstörd på utsidan och har inte silkeslent skinn och insidan innehåller bara död." sa hon sanningsenligt och suckade.

Ethan suckade lätt. " Du är vacker och god Eletha, om du inte var god skulle jag inte låtit mig själv älska dig". Han drog sitt finger längs henned undrläpp ömt.

Eletha såg på honom men sa inget mer, hon visste inte längre, men inte tyckte hon det var som han sa. "Älskar dig." mumlade hon bara mjukt till svar.