Power (Ett rollspel för alla)

((Haha, vi väntar fortfarande på att Dominus ska svara XD
Konstig humor jag har. O.O))

((haha, ja x) hellu saganda?))

((Och så har man hamnat efter igen...))
Dominus ser hur hans Välsignade vacklar. Och de har ju anledning. De har kastats in i den här nya världen, med saker att ta ställning till som de knappt vet något om. Han kan inte klandra dem.
Den enda han kan klandra är systern som står mitt emot honom med sitt vanliga sarkastiska leende.
"Det är sant att vi kunde behöva hjälp. Jag tänker inte försöka kontrollera er, och jag har inte tid att övertyga er om att fördela ert förtroende vidare, men" säger Dominus, och när han fortsätter spänner han blicken i Ariana "Jag kommer inte att lita för en sekund på dig. Om du kröker ett hårstrå på mina Välsignades huvuden kommer jag inte att tveka en sekund med att leda ner blixtarna. Du vet hur lätt det skulle vara". Som för att betona hans ord dundrar det till från ännu en elektrisk urladdning. Men egentligen är orden inte helt sanna. Även om de borde vara det, måste vara det, skulle han tveka. Hans syster bor fortfarande i hans hjärta, och han hatar sin svaghet. Döljer den bakom uttryckslöshetens mask.

När det dundrar ovanför hoppar Ariana oroat runt på golvet och när hon plötsligt blir upplockad av Jackson blir det inte mycket bättre.

"Jag gillar dig, så mycket mer i den här formen." Säger han roat till fågeln som kraxar åt honom. Men Jackson har nu fått reda på vad Ariana är rädd för, därför har hon en svaghet. En svaghet han kan använda mot henne. Innan det slår honom en sak. "Vänta lite, du kan väl också kontrollera blixtar? Varför är du så rädd för det?" Frågar han skeptiskt fågeln.

Ariana tystnar och tittar surt bort. Det är inte blixtarna hon är rädd för. Eller, jo det är hon. Men inte lika mycket som åskan. Själva åskan tycker hon är vedervärdig och skrämmande. Men inte blixten! Bara åskan! Ariana kraxar förebrående till Dominus och flaxar ned från famnen och fram till fönstret. Hon vill inte ut. Men de eländiga skuggvarelserna står ju kvar där som stora fårskallar.

Annabeth nickade åt Dominus. Sedan stirrade hon på Ariana och ett ljus gick upp för henne...
"Du är rädd för åska." sa hon häpet.

Ariana kraxar till svar och det låter lite som:
"Det är jag inte alls!" Men sedan hoppar hon till på brädan när det åskar igen.

Dominus får nästan lust att skratta. Hans syster låter för en gångs skull som hon alltid gjort. Alltid lika envis med att dölja det uppenbara. Innan han hinner stänga munnen säger han "Jag tror inte att du kan lura någon längre, Ari" med ett uns av värme i rösten.
Han slår ihop käkarna. Hon kanske låter likandant som förr, men hon är inte likadan. Det får han aldrig glömma.

Annabeths ansikte sprack upp i ett leende.
"Vänta lite."
Hon tänkte på sina flashbacks, och försökte kalla på en. Det här kunde vara användbart. Om de bara visste varför Ariana var rädd för åska...
Inget kom.
"Fan." muttrade Annabeth. Sedan vände hon sig mot Dominus.
"Vad är den nya planen? Min var knappast vattentät och vi behöver en bättre," sa hon och kastade en blick på Ariana, "som ger oss bra sikt över henne."

Ariana förvandlar sig tillbaka till människa.
"Jag är inte rädd för åska!" Hävdar hon bestämt när det mullrar till igen och hon hoppar till.
"Är du visst det!" Svarar Jackson retsamt - enligt Ariana som är lite på högvarv just nu.
"Vem gav dig ordet, rödtott? Är det inte du som är rädd för blåljus?" Svarar Ariana surt och Jackson höjer händerna.

"Jag kan iallafall erkänna det." Konstaterar Jackson som flinar mot Ariana, hon är rädd för åska och hon tror att han inte tänker använda det, eller?

((Blåljus? O.O (sorry, mitt minne är HEMSKT)))