Skriva av sig-tråden

hessactually MTEL Obliviate_ Kintsugi Wretch

Tack så jättemycket.. Det känns som att det kommer att komma fler chanser framöver - även om han inte sa det indirekt så var det ändå det jag tyckte mig kunna läsa av i undertonerna av allt han sa.. Jag kommer dock inte att hoppas för mycket. Önska kan man göra, men jag tänker inte förvänta mig något.

Jag vill förresten bara förkunna hur tacksam jag är för att ha er här, på mugglarportalen.. Bitvis känner jag mig som en gnällig unge som lipar över minsta lilla, samtidigt skulle jag ljuga om jag sa att det inte är just det jag behöver, just nu.. Att bara få gråta.
Utav bara helvete.

Allt det mörka.. det har suttit fast så länge.

Jag gillar inte att känna mig otillräcklig men det gör mig så ledsen när jag vet att jag inte kan vara där för alla. Det finns en tjej på YouTube som förövrigt är jättevacker, rolig och verkar som en bra människa men jag har märkt att hon ofta bara ser ner på sig själv och hon har inte så många vänner heller. Hon bor ju Portugal så det är ju inte det lättaste att hjälpa någon men jag skrev en liten kommentar och den har hon läst och svarat på. Det är bättre än inget men jag blir alltid så berörd och känner att jag alltid vill hjälpa alla men det kan jag ju inte. Hon är förvisso äldre än mig men det spelar ingen roll. Det var liksom inte så längesen jag var så extremt ensam. Jag mår dåligt av att läsa om folk som har det så. Nu har jag ju vänner... även om det för det mesta är på distans men det hjälper ändå på långa vägar.

Jag är så trött på att alltid behöva förklara mig själv.
Ja jag gillar tjejer.
Nej det betyder fan inte att jag gillar ALLA tjejer jag ser.
Det betyder inte att jag gillar alla mina närmsta vänner och bara för att jag skriver en text om hur jag är glad över att ha denne tjej i mitt liv betyder inte det att vi är ihop.
Det betyder inte att bara för att jag pratar med dig kommer jag börja gilla dig.

Kan alla bara sluta fråga om man hittat någon "kille" som man "gillar" eller är "ihop med"?
Är det så jävla svårt?
Kan man inte bara fråga om man hittat någon så behöver man inte ljuga, svettas och bli rädd att svara fel.
Fattar inte ens varför man behöver komma ut.
Varför kan man bara inte acceptera att människor är olika?
Varför finns det en del som inte kan förstå att det är okej att vara annorlunda, om man inte var det skulle världen
vara grå, trist och trädig.

Snälla hjälp mig typ!

Jag kan inte bo vid mitt x längre. Kan man få hjälp av socialen på något sätt, finns det någon här som har fått det?
Jag har inga föräldrar att flytta till (det är omöjligt och de befinner sig dessutom på Gotland och jag i Stockholm.) Jag måste flytta, men vart tar man vägen

är så trött på att jag får migrän av verkligen allt??? liksom. sovit för lite? migrän. träffat på nån med stark parfym? migrän. ätit en jävla fabriksbakad vetebulle?? grattis ditt huvud sprängs! (vet ärligt talat inte vad det är de har i fabriksbakat vetebröd men mitt huvud gillar det inte)
det är iallafall bättre nu med medicin men liksom. är så trött på det ändå, alla såna småsaker jag måste tänka på hela tiden för annars kan jag inte fungera längre

Stackars mamma. Fick ett misslyckat barn. Som bara kostar för familjen, klagar och svär. Är aldrig med kompisar, tränar knappt, sitter bara vid datorn, tar aldrig tag i något och är bara en äcklig och ful börda. "Orkar" inte plugga till prov. Har några talanger men "orkar" inte göra ett jävla skit med dem för att jag är så jävla sämst. Jag är väldigt ful också. Mitt ansikte ser ut att ha skapats av en jävla peddofil som bara gillar att titta på småglin. Jag vill ha en känslolös kopia av mig själv som jag kan slå så hårt jag kan på och äntligen förstöra det där äckliga ansiktet. Jag blir fan äcklad av min spegelbild.
Jag är så misslyckad. Jag kommer sitta i den här soffan tills jag dör.

Jag var i exakt samma läge när jag var lika gamal som dig. Jag mådde extremt dåligt över det också men vet du?
Det må ha gått 4 år sedan jag var 13, men det kan ändå vara värt väntan. Jag har gått klart första året på gymnasiet ich jag har träffat en massa nytt folk, och framförallt två personer som jag verkligen trivs med, och senast idag spenderade jag tid med dem båda. Jag kände långt in i ettan att det inte var bättre än högstadiet men nu könner jag inte längre så. Efter att ha spenderat bara lite fritid med dem känner jag mig friare runt dem ich jag känner att jag vill faktiskt göra något med dem.

Min poäng är: Det vlir bättre. Jag vet att der kan kännas hopplöst för stunden, men det kommer att bli bättre, det är precis som ett av mina favoritcitat säger:
"'Tomorrow will be better'
'What if it's not?'
'Then you say it again tomorrow. Because it might be. You never know, right?'
'At some point tomorrow will be better.''