Sjunde året på Hogwarts

jag skrattade åt dem och snart ramlade jag ur soffan och låg skrattande på golvet.
"Välkommen till min värld." sa Draco leende och såg sedan på mig. "sluta skratta! så kul var det inte!" sa han och kastade en kudde på mig och jag såg på honom och kastade tillbaka den, Draco han ducka mn Blaise fick den på sig i stället och snart var vi mitt ppe i ett kuddkrig och det var jag o Laura mot killarna och det gick betydligt bättre för oss än för dem.
"Urhum" hörde vibakom oss och stelnade till. vi vände oss och såg på McGonagall som stirrade strängt på oss. "Vad föresgår här?
vi såg på varandra och visste inte vad vi skulle svara

(Det gick no g bra :d du verkar ju ha pluggat en massa :p när får du reda på svaret? ♥ )

- Kuddkrig, vi bevisar att tjejer är bättre i krig än killar.
Och det är bevisat nu, vi klarade oss bättre än dom fas de var flera, sa jag och såg ner i mattan och väntade på den utskällning vi sklle få.

( Fast jag har bara försökt att plugga och satt inne på mugglis istället vet inte det tar nog en evighet tills vi får svar ♥ Måste sova nu har faktiskt skola i dag höres )

(haha jag vet xD mugglis är farliga grejer xD ok sov så sött ♥ så hörs vi senare idag anatar jag? )

McGonagall såg på oss.
"Kuddkrig?" sa hon skeptiskt och jag log "Ja det är ju knapast imot reglerna. men ni får städa upp här!" sa hon och vi nickade och jag såg sedan på henne
"Men vaör är du här, professorn?" jag log och slutade sedan, tänk om hon listat ut att vi var animagusar? nej omöjligt ingen visste att det var vi och de trodde att vi var Lauras husdjur, men vi skulle kanske vara försiktigare. jag väntade på ett svar
"Jag är faktiskt här för att prata med Laura, syskonen påstår att hon missköter sig på lektionerna och de anser att hon behöver bestraffas och jag ville veta hur mycket sanning det låg i detta?" sa hon och såg på Laura

Jag såg på McGonagall, Hur mycket skulle jag avslöja?, sa jag sanningen åkte alla dit på det, vi var ju oregisterade.
Och den ända syskonen hade sett i alla sammanhang var ju jag.
Jag tittade ner i marken och sa.
- Jo, det har jag väll, jag gillar dem ju inte, sa jag svagt och väntade på vad hon skulle säga.

McGonagall såg på oss
"Du är inte den enda som inte gillar dem, men av någon anledning verkar de vara utan efter dig och det oroar mig lite. man vet aldrig vad som kan hända." sa hon och såg på oss
"Jag beskyddar henne." sa jag vänligt och la en arm runt hennes axel och log. McGonagall såg på oss
"Jag trodde nästan du skulle säga något sådant Cara, men syskonen är inte så förtjusta i dig heller." sa hon skarpt
"Tala om något jag vet." muttrade jag för mig själv och min lärare gav mig en vass blick. "Jag vet, men vi har ju klarat det ganska bra hitills. vad jag inte förstår varför de inte har gett upp? jag menar de skriver ju på sin egen dödsdom." sa jag
"Det beror ju på hur man definerar bra? med tanke på vad de gjorde med dig för ett tag sedan." sa hon och jag rös till och mindes stugen. men såg sedan på henne
"Äh det gick ju bra." skrattade jag "Och syskonen fick ju sitt straff."
"du tar alldeles för lätt på livet, du är precis som...."
"Sirius" avslutade jag henne och hon såg förvånat på mig. "Jag har hört det några gånger."
jag slängde en blick på Draco som log ursäktande.
"Nej men seriöst professorn så är livet det sista jag tar alldeles för lätt på ,emn jag försöker vara posetiv och hoppas på det bästa. sedan njuter jag av tiden så mycket jag kan innan kriget kommer." suckade jag och la huvudet mot Lauras axel
"Jag förstår." sa hon tillslut och log lite. "Det måste vara svårt för er att behöva stå på olika sidor när kriget kommer och det måste vara svårt för dig Cara när alla vill se din far död." sa hon medlidande
"Att alla vill se honom död är inget nytt, det är snarare en annan sak som jag kommer behöva göra..." jag avbröt mig, även om hon är min mentor och jag gillar henne så kan jag inte berätta det för henne. "I alla fall, det jobbiga är som sagt att stå på en annan sida än mina vänner, men vem vet kanske desiterar och byter sida."
McGonagall log mot mig och nickade
"Ja vem vet. jag ska försöka lösa era problem med syskonen, men var försiktiga." sa hon och lämnade rummet och jag andades ut, inte ett ord om animagusarna
"Det var lite oväntt möte, men det gick ju bra." sa jag lättad

Jag log mot MacGonagall, när hon sa att hon skulle försöka fixa problemet med syskonen.
- Tack, proffessorn, sa jag och log innan hon gick.
- Tack ska du ha för att du skyddar mig, sa jag vänd mot Cara och log.
Vi plockade upp efter kuddkriget och satte oss.
- Undra varför de är ute efter mig?, sa jag fundersamt och såg på de andra.

"jag skyddar dig alltid1 och er andra också" sa jag vänligt och slog mig ner på soffan igen.
"Jag vet faktiskt inte. kanske för att de fortfarande tror att du är mugglare och för att du förlorade din familj, de tror väll att du är ett lätt, byte eller vad vi ska säga." sa jag och såg olyckligt på henne.
"du kan ju alltid fråga dem?" skrattade jag och såg på dem

- Tänk så fel de har då, jag är inte ett lätt byte, sa jag glatt.
- Och bara för att jag skulle vara mugglare så skulle jag vara ett lätt byte, det är knäppt alltså, sa jag med ett leende.
- Och jag utmanar inte ödet genom att ffråga varför de är efter mig, så dum är jag inte, sa jag med ett skratt.

"Jag har inte sagt att deär smarta. men de är envisna som åsnor och det är det pappa gillar, de ger sig inte fören de har lyckats. fast när jag tänker efter så tror jag han börjar tycka det är irriterande." sa jag lite lätt.
"Men det hade varit en intressant samtal och intressant att se vad de svarade. du kanske ska fråa dem, Cara?" sa Blaise
"Ja kanske det." skrattade jag och såg solen gå upp. "Det blev itne mycket sömn den här natten. men eftersom vi är vakna, kanske vi kan äta frukost? jag vet, kan vi inte ha en picknick?" sa jag och hoppade glatt upp och såg på dem

- Ska du fråga dem så vill jag gärna vara med, sa jag med ett flin.
- Frukost låter utmärkt och en picknink låter kul, vi kan ta mat i köket efter frukosten.
Jag vet en jättefin skog vi kan transferera oss till, vi brukade champa där och plocka svamp när jag var liten, sa jag med ett leende mot de andra.