Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon såg upp på honom och nickade.
"Jag gillar vackra kläder och smycken." Viskade hon nästan med en ihålig röst och to sig upp på benen och såg på honom.
"Vart ska vi gå?" Viskade hon och höll Sammi mot sig.

"Vi ska inte gå. Vi ska ta portalen, den leder oss till mitt andra hem. På ön, ett tropiskt paradis, om en så vill säga. Jag är en Lord där.", sa Zydar och log varmt mot henne innan han höjde sina händer för att forma en cirkel i luften. Det lämnade spår efter ett ljus och snart syntes ett glimmer av ljus i cirkeln. Den var stor nog att passera igenom för de. "Kom, här, ta min hand.". Zydar sträckte sig efter Kiliah. "Litar du på mig?"

Hon såg på honom och höll Sammi närmare sig men tog hans hand och nickade.
"Ja jag litar på dig." Hennes blick var grumlig men hon hade något inom sig.

Zydar kramade om henne hand när hon kommit ifatt honom. "Så bra. Följ med."
Han såg på Kiliah till Sammi och tillbaka på Kiliah igen innan han gick mot portalen han skapat. Inne i ljuset blev de omsvepta av det. Det lyste, glittrade och lät som vinden runt om de i några sekunder innan de fann sig på en vit strand. På stranden tornade en gigantisk vit byggnad upp framför de. Det var en enorm herrgård. "Där, bortom palmerna, dit ska vi."

Hon kände den varma sanden under föterna och hon såg upp i hans ansikte.
"Oj ..." Viskade hon och hon började at gå och hon såg sig om.
"Så du äger hela ön?" Frågade hon försiktigt.

"Ja, hela ön är min. Se där, den vita byggnaden.. Där ska vi bo."
Zydar pekade mot byggnaden och gick nära Kiliah. Han ledde de längst sanden till gräset som sträckte sig till ingången till herrgården. "Vi kommer att bli omhändertagna här. Alla lyder mina order här.", sa Zydar och krokade arm med Kiliah.

Hon såg på honom med en lite sorgsen min.
"Man känner sig ganska sorgsen om man blir omhändertagen. Man känner sig inte fri nog." Hon såg på honom men hon började att gå vid hans sida och såg på Sammi som sov vid hennes kropp. Ho log svagt.
"Sammi."

"Du behöver inte om du inte vill. Din vilja är min lag, min kära."
Zydar sträckte sig efter Kiliah och såg mot hennes blick. Han gick uppför trapporna till byggnaden och knackade på porten som öppnades av tjänare åt de. Han klev in i den enorma hallen och såg mot Kiliah. "Du gör vad du vill här. Men tillåt mig, låt mig visa dig runt."

Hon såg upp på honom och nickade. Hon gick upp och huttrade till. Det var så kallt om fötterna.
"Kanske ett par skor skulle vara bra? Det är så kallt om fötterna." Viskad hon och såg sig om.
"Visa mig gärna runt."

Zydar nickade och vinkade åt ett par tjänare att hämta ett par skor åt Kiliah. De skyndade sig och kom tillbaka med ett par skor som de placerade på golvet framför henne. "Se efter mitt kära. Kiliah och Sammi är här för att stanna."
Zydar svepte med blicken runt sig för att se på tjänarna om sig. De nickade och Zydar tog ett nytt tag om Kiliahs arm. "Här, vi går upp en våning, du ska få se vårat rum." Han började leda de uppför en trappa för att ta de upp en våning.