PRS Lupple & Medi

"Men p det då.Jag har te lagt nr solen i paketet."Hon såg honom och skrattade.Det fanns även en liten kamera förför snabbfoton i paketet.
"Hoppas du gillar det. Jag tror du kommer att göra det."

Dorian såg på henne och skrattade lågt.
" Solen säger du? Det känns farligt." Flinade han men drog paketet till sig och öppnade det sakta.
Han fann en kamera, saker som var till för att måla och en fickplunta. Han skrattade mjukt och såg på henne.
" Detta är fantastiskt." Sa han innan han tog upp kameran och tog ett snabbt foto av henne.
" Se nu har jag en bild av solen." Log han och kramade hennes hand. Gav henne en lätt puss på kinden.
"Tack." Sa han leendes.

Hon log mjukt mot honom och skrattade till.
"Jag hoppades det är en bra present. Du har varit så dyster på sistone och jag ville få dig på bättre tankar." Hon skrattade till när kortet togs och hon kysste honom på munnen.
"Till dig och jag hoppas du mår bättre snart precis som jag."

" Den bästa." Log han och nickade sakta.
" Det är en fin tanke." Sa han ärligt och kände hennes kyss och han besvarade den men drog sig snart bort från henne.
"Snart så." Sa han och gav henne ett leende. Han hoppades på det i alla fall.

Hon reste sig och tog en tårtbit ur kylen och såg på honom.
"Din pappa har något att prata med oss om. Han sa att Franz något skulle komma ikväll." Hon hörde en knackning på dörren och gick och såg på dörren. Det var hennes hus men om hon öppnade så var hennes arm utanför.
"Kan någon öppna?"

Dorian nickade sakta.
" Franz? " Sa han förvirrat och såg på sin far. Varför skulle Franz komma.
Han reste sig och följde med mot dörren och öppnade den och där stod Franz.
"Far, Franz är här." Sa Dorian.
Och Lathan kom fram och hälsade på honom.
"Min kära vän." Sa han och tog hans hand och kramade den.
"Detta är en vän Willow. Han kommer hjälpa oss med Dorians eh problem." Sa Lathan med ett svagt leende.

"Så kan jag få ett efternamn?" Willow såg på mannen och kom ihåg honom från balen och log.
"Nu minns jag dig." Willow såg på mannen som log.

"Mitt namn är Franz Deleix." Han bugade sig och såg på Dorian och log mot honom.

Willow tog ett djupt andetag och såg på Franz.
"Franz Deleix du är nu välkommen i mitt hus. " Hon såg när Franz kom in och hon lutade sig mot Dorian och log.
"Det är rätt kul att få bestämma vem som ska få komma in."

Dorian skrattade lågt.
"Kan tänka mig det." Sa han till henne men kände sedan hur hon lutade sig mot honom och han kramade om henne sakta och blottade sedan tänderna. Detta var ju perfekt. Han lutade sig mot hennes hals, redo att bita när Lathan såg det hela.
"Dorian." Sa han i en upprörd ton och Dorian släppte snabbt taget om Willow och backade ifrån henne.

Han vände snabbt om och sprang snabbt upp till sitt rum och satte sig frustrerat på sängen. Dolde ansiktet med händerna och skakade på huvudet.
Om Franz skulle hjälpa behövde han göra det nu.

Hon såg på Dorian och tog sig från honom och suckade. Hon kunde inte kasta ut honom.

"Jag går och pratar med honom." Franz gick upp och utan att knacka gick han in i hans rum och såg på Dorian.
"Dorian du vet om varför jag är här?" Han slog sig ner och såg på honom.
"Jag vill bara hjälpa dig vara nära Willow igen."

Lathan la en skyddande arm om Willow axlar och ledde henne bort från rummet.
"Franz har varit med om liknande situationer. Han kommer kunna hjälpa." Sa Lathan och såg på Willow med en försäkrande blick.

Dorian hörde Franz komma in i rummet men han tittade inte på honom.
"Du ska tydligen ha något magiskt botemedel. Så ge mig det." Sa han lite upprört men samlade sig sedan.
" Så hjälp mig." Sa han tyst och vände upp blicken mot honom.