prs yehet & kkaebsong

"Jag älskar dig också," påminner Joshua med ett svagt leende. Jo, kinderna är fortfarande lika puffiga som innan han börjat bli mer hälsosam. Vilket är tur det, då Zihao på något sätt verkar ha fått en känslomässig kontakt med dem. Sextonåringen låter sina fötter nudda golvet igen, vilken besvikelse. Att de får ont av att kyssas för mycket. "Okej, kom igen, vi går ut igen." han nickar bak mot folkmängden som skrattar och pratar medan de dansar till musiken som spelar. Den lugna dansen är nu färdig.

Med en grimas lät Zihao sig själv dras med ut bland resten av eleverna. Även om han mycket hellre fortsatt kyssa Joshua hela kvällen, så var det trots allt en bal - och på baler så dansade man. Det fick han acceptera vare sig han ville eller ej. Men så snart sjuttonåringen faktiskt började röra sig till musiken, var han tvungen att medge att det hela inte var så illa. Däremot såg han säkerligen super löjlig ut, lång och gänglig som han var.
”Säg någonting om hur jag dansar och jag lovar att jag kommer kittla dig resten av kvällen.”

"Hmh.." påbörjar Joshua roat och låter blicken glida över sjuttonåringen, tå till huvud. Ljudet är högt, både från alla elver och den dundrande musiken. Dock kan han inte klaga, det blir allt mer roligare. Även om han är ett introvert litet skrutt. "Men om jag tänkt ge dig komplimanger då?" sextonåringen kan inte bry sig mindre om hur de rör sig till musiken, sällskapet är det enda viktiga. Dock hoppas han att han inte ser urlöjlig ut.

”Nejdu, inga komplimanger heller”, sade Zihao snabbt och placerade ett finger över Joshuas läppar. ”Jag förtjänar inga komplimanger för tillfället så det så”, konstaterade han och nickade för sig själv. Om några dagar däremot, då ville han defintivt bli överrösta med komplimanger från gryffindoreleven. Blicken gled sedan över folkmassan och stannade efter ett tag på Jayden och Anthony, som tillsammans utövade någon slags knasig duett. De såg hur dumma ut som helst, med både armar och ben flaxande åt alla håll och kanter.

Med rynkade ögonbryn skakar Joshua på huvudet åt den andres ord.
"Klart du förtjänar komplimanger." protesterar sextonåringen, låter blicken vila på Zihao innan han följer hans blick till de två vännerna. Med ett litet, genuint leende ser han upp mot slytherineleven. "Gå och håll dem sällskap du."

Zihao skakade tvärt på huvudet.
”Den enda anledningen till att jag ens är här, är för att vara med dig”, förklarade han sanningsenligt och fann plötsligt att händerna lagt sig på Joshuas axlar. ”Jag går bara om du verkligen vill bli av med mig. Om inte, så kommer jag stanna vid din sida resten av kvällen..och natten och morgondagen.” Det absolut sista han ville göra var att lämna den andre ensam ute på dansgolvet. Jayden och Anthony klarade sig helt klart själva, dem gick det ingen som helst nöd på inte.

Visst vill Joshua inte vara ensam, inte efter allt som har hänt. Men samtidigt vill han inte vara i vägen för den äldre, om han vill vara med sina vänner så ska han få vara det.
"Bry dig inte om mig, jag kan söka upp Fred och George.." börjar han med ett svagt litet leende, låter blicken vila på Zihaos vänner som verkar ha något hysteriskt roligt, innan han ser upp mot slytherineleven igen. "Gå och va med dem, om du vill."

”Betyder det här att du vill bli av med mig eller inte? Har jävligt svårt att tyda dina signaler”, mumlade Zihao osäkert och flackade med blicken från kamraterna till Joshua. Egentligen ville han krypa ner under täcket i sin säng och sova, men det kunde han väl ändå inte göra så pass tidigt inpå kvällen? Kanske han kunde sova under något bord? Det funderade ungefär lika bra. ”Ska jag vara helt ärlig så är jag trött som fan”, erkände sjuttonåringen och kvävde en gäspning. Trots att sinnet ville fortsätta med alla festligheter så hängde kroppen inte riktigt med.

Med en liten suck viker Joshua bort med blicken, klart han inte vill bli av med den äldre.
"Förlåt.. nej det var inte så jag menade." försäkrar han, gud vilken mood killer han är. Vad håller han ens på med? Sextonåringen viker undan med blicken, den andres vänner kommer nog kunna vara bättre sällskap för den äldre än honom själv, iallafall under den här kvällen. "Vad jag menar är att om du vill gå, gå. De har en hel del roligare än vad jag kommer orka med." Jo, efter allt gråtande är kroppen utmattad, hur mycket Joshua än försökt trycka bort den känslan. Han vill ju att Zihao ska ha en fin kväll, det kommer han inte kunna ha med Joshua. "De vill säkert va med dig också.." jo, komplex har Joshua alltid haft problem med, både kroppskomplex och annat. Som exempel kan han inte undgå att överanalysera allt han ser, och vill absolut inte att Zihao ska känna att han måste umgås med honom. Den sjuttonåriga slytherineleven måste få vara med sina vänner också, och helt ärligt verkar de två kamraterna som mycket bättre sällskap än honom själv. Nu när han bara förstör allt han rör vid.

Sjuttonåringen hade faktiskt ingen lust att ansluta sig till de två vännerna, som fortfarande flaxade omkring en bit längre bort. Allt han ville göra var att hitta ett lugnt, varmt ställe där han kunde sluta ögonen och låta kroppen vila ut. För att inte tala om hur gärna han bille slita av sig byxorna och släppa ut svansen som var instoppad bakom det strama tyget.
”Men jag vill inte vara med dem, jag vill vara med dig”, gnällde Zihao och klängde sig fast vid Joshua. ”Vid det här laget är du nog vid betydligt bättre hälsa än vad jag är. Du skulle bara veta hur frestande det här golvet ser ut. Skulle defintivt kunnat somna hör och nu om det inte vore för att folk skulle trampa på mig”, fortsatte han och gömde ansiktet i sextonåringens axel med ytterligare gnällande läten. Att alkoholen åkt rakt upp i skallen på honom verkade haft en sövande effekt, oturligt nog.