prs med ingetledigt

Jag suckade, på något sätt måste jag överleva. Det var
omöjligt att gå tillbaka till Maggies hus, hon skulle ringa polisen direkt. Eller ännu värre, ta tillbaka mig och behandla mig ännu hemskare än förut.

Jag reste mig upp och gick gråtandes in i skogen.

Längre bort hörde jag fotsteg, jag samlade snabbt ihop mina tillhörigheter och gömde mig så gott det gick.

Jag grät högt och sjönk ihop på marken.

Jag kände igen personens röst, eller snarare gråt nu. Becas, jag tvingade mig att stanna kvar på mitt gömställe, hon ville säkert inte träffa mig. Och så var det säkert över mellan oss nu, hon hade ju till och med shasat ut mig ur sitt hus...

Jag låg på marken och grät.

Jag sjönk ner på marken bakom en buske. Hon var så nära, men för mig kändes hon flera mil bort.

Jag hulkade.

Jag kände en tår falla ner från min kind, det var så svårt att inte gå fram och hjälpa någon man älskar. Jag måste glömma henne. Hon vill inte ha mig längre.

Jag började hosta och tillslut spydde jag.