PRS(Dragon Fantasy)

Ina log svagt mot Selina mest av nervositet. "Tack" sa hon. Hur skulle hon ha håret? Smycken ägde hon inga förutom medaljongen på den långa guldkedjan, en släktklenod som nu låg innanför klänningen.

Selina log stort och la några smycken på bordet hon haft med. "Det här är från mor, från hennes bröllop". Örhängen, ett diadem och halsband som matchade.
Selina började ta hand om Inas hår och satte upp det i en fläta hon fäste mot huvudet och satte sist dit diademet.

Ina betraktade sin spegelbild, hon såg så rik ut ingen kunde troatt hon var en fattig fiskardotter.
"Tack, det är underbart." log hon och kramade om Selina.

Selina kramade glatt tillbaka. "Det är din dag! Du förtjänar det bästa!" log hon och kom då på en sak. Hon tog upp en slöja i skirt flor som hon tagit dit några dagar tidigare och fäste den vid diademet. "Så, perfekt".

Ina log dock var den mycket irriterande att ha framför blicken. Men det var Stefans sak att då de fått varandra då prästen godkänt föra bort den.

"Nu är det inte långt kvar...Men du ska komma sist till kyrkan så du kan ta det lite lugnt" sa Selina och gick mot dörren. Hon skulle gå till sitt rum och göra klart sig själv det sista.

Ina nickade och såg ut genom fönstret såg alla ge sig av. Till kyrkan skulle det och en droska väntade på henne med

Stefan hade gått ut och var på väg mot kyrkan. Han hade vigselringarna i sin kyrka och gick långsamt. Han hade varit lite nervös förut, men nu kändes det bara så bra.

Selina kom till sitt rum och använde lite puder för att se blek ut och sminkade sig med det hon hade innan hon gick ner till trädgården och plockade en bukett med blommor som Ina kunde ha. Sedan gick hon iväg mot kyrkan tillsammans med det andra. Lorden hon pratat med förut höll henne sällskap och de pratade ivrigt.

Ina gick tillslut ner och satte sig i droskan som skulle ta henne till kyrkan. Hon var blek, smal och såg ut som en skör porslinsdocka. Men som en dam var hon vilket var det hon skulle bevisa. Hon befann sig snart i ett förmak till kyrkan och hörde sorlet av röster. Ett par damer hon inte kände ordnade med slöjan, var någonstans var Selina?

Ian stod utanför, han skulle överlämna Ina till Stefan som det så fint hette. I brist på far hade Ian enligt lag blivit förmyndare för Ina och nu skulle Stefan ta över. Som att inte Ina skulle klara sig själv.

Stefan var snart vid kyrkan och stod redan framme vid altaret och bara väntade. Han log självsäkert för sig själv och kunde knappt vänta innan hans älskade kom.

Selina kom snart till kyrkan och gav Ian en snabb kyss. "Så stilig du är" log hon innan hon gick in till förmaket där Ina stod. Hon viftade bort kvinnorna runt henne och gav henne blombuketten. "Här".