ORS

"Över det nu", jag rycker på axlarna och ser bort på alla hyllorna fyllda av böcker.

"Bra.", jag ser forskande på Brian. Jag ler och reser mig upp, sedan går jag fram och ger honom en lång kram.

(Ses!)

(hoppar ur detta rollspel, då jag inte hinner med och då ni kör 50 sidor få jag inte är inloggad)

(Lol. Låt oss säga att Pling sov hela den tid jag legat och snarkat i min mycket bekväma säng )

Jag vaknar och gäspar lite. På ostadiga ben kan jag gå ett eller två steg innan jag faller ihop. Svärandes börjar jag krypa mot utgången i sällskpsrummet. Vad ska jag nu göra? Hungrig är jag inte...jag går nog till biblioteket. Olyckligtvis går inte detta särskilt bra, utan jag slutar anstränga mig överhuvud taget när jag ligger i mitten av trappan som leder till biblan.
- Hjääääälp! Bräker jag gällt. Jag ser förolämpat på mina ben, som darrar kraftigt av att jag ansträngt mig så mycket för att krypa ända hit.
- Hjääälp! Bräker jag, högre, gällare.

Jag går ut och mot Slytherins sällkapsrum.
"Hjääälp!" hör jag jag plötsligt. Jag börjar försiktigt gå upp för trappan. Lite längre upp ser jag Pling ligga. Jag springer fram "vad har hänt?!" säger jag förskräckt.

Jag sätter mig åter ner i fåtöljen mitt emot Brian.
"Så? Tänker du säga något eller?"

Jag ler.
"Om du säger att det är över men dina frågor. Jag har massor... Varför tror Dan att det är ni från första början? Och varför lät du honom tro det efter kyssen också?"

"Jag vet inte. Det enda jag gjorde en kväll var att lägga huvudet mot hans axel."
"Det var innan vi blev tillsammans", lägger jag hastigt till.
"För att jag inte ville dö såklart."

Jag säger inget, ser bara på henne.
"Är det allt om tema Dan?"

Jag nickar.
"Faktiskt", nu talar jag sanning.