De utvalda

De red på och red sedan förbi byn där Ethan blivit förgiftad, "Här vill jag inte stanna." sa Eletha och såg frågande på Ethan om han hade något emot det.

"Jag tycker som du" sa Ethan och ryste. Han fick ont i huvudet av att bara se byn. Det började faktiskt bulta rejält. "Jag får huvudvärk av det" mumlade han,

Eletha såg oroligt på honom, men nickade, "Vi ger oss av." sa hon bara och satte fart här ville hon inte vara kvar, hon var rädd för Ethans välmående.

Ethans huvud fortsatte bulta tills byn var utom synhåll. "Nu känns det bättre" suckade han ut och log mot Eletha. De kom ut över en öppen äng fylld med snö.

Eletha log, "Bra." sa hon och de fortsatte vidare till solen stod mitt på himmelen, "Tar vi en liten rast nu så borde vi hinna fram till Sonja och hennes mor till kvällen." sa Eletha leende till honom.

Ethan nickade och fick syn på ett träd som nog gav bra skydd. Han red dit och sa "Här blir bra". Han sadlade av och började plocka fram lite mat.

Eletha gjorde detsamma, glad att snart vara framme, eller ja vid värdshuset, vid sin syster hon ville känna mer. Och var hennes far där så skulle hon göra honom kuklös, det var det minsta han förtjänade då hon inte kunde döda honom.

Eletha skrattade, "För jag har aldrig tillåtit mig eller någon. Jag gjorde klart för dem att jag skulle vrida kulorna av dem om de försökte. Det mesta var nog rädsla, men jag ville visa männen att jag var minst lika bra som de." sa hon lite roat, "Och Simon kan inte bli mer än en vän, inte som du." sa hon med en kyss.

Ethan log stort av det sista, han var glad att hon kände så. "Och du är den enda kvinnan jag någonsin verkligen tyckt om på slottet" log han. Han mindes en dam dock. "Det var en hovdam som försökte flörta med mig dock när du och ajg gick i korridoren" sa han och rynkade på pannan.

Eletha nickade, "Var hon vacker?" frågade Eletha nyfiket då hon inte hade minne av denna damen. För vacker var hon säkert, ljus oförstörd hy och perfekta lockar.