Arvtagaren privat

"Evie!!!"
Jag hatar Enya. Jag muttara besvärjelse efter besvärjelse. Varje gång vrålar Sayan lika mycket. Jag nästan känner hans smärta.

Sayn och jag flyger iväg. ''Sayn, jag helar dig när vi har landat.'' säger jag. Han flyger snabbt bort därifrån, och landar många mil bort. Jag helar honom från all smärta, och känner mig trött. Jag ska döda den där... Jag kan inte kalla henne Aryana längre.

Jag stannar upp fallet. "Evie?!"
Jag hör ett kvidande en bit bort och rusar dit.

''Sayn, vi ska leta upp henne, och vi ska döda henne. Jag lovar.'' Han tittar storögt på mig. Men det var ju Aryana? säger han förskräckt. Jag trodde att det var träning Jag skakar på huvudet. ''Du är visst inte så smart, Sayn. Den som var Aryana är våran fiende nu. Alla utom Murtagh'' vingslag hörs, och jag hoppar upp och greppar svärdet. ''Lugn, Det är jag'' säger Liake. Sayn reser sig upp och jag ser en flamma i hans mun. ''Alla utom Murtagh och Liake.''

Det är en mus.

Sayn slappnar av och Liake kommer fram till mig.

"Kom och döda mig då!"

Han sätter sig nära mig. Väldigt nära. "Vet du varför jag sökte upp dig? " mumlar han.jag skakar på huvudet. "För att få göra det här" han lutar sig mot mig. När hans ansikte bara är några centimeter från mitt drar han fram sitt svärd och håller det mot min strupe. Jag skriker högt och Sayn vrålar.

Jag ser vad Liake gör.

Han ler. "Du är sjuk!" Väser jag, när svärdet långsamt tränger in i min hals