Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Innan Johanna tillåter sig dricka fyller hon vattenflaskan, som om det skulle ta slut. Sedan kupar hon händerna och tar upp vatten som hon sedan dricker. Det upprepar hon minst 4 gånger innan hon tvingade sig själv att ställa sig upp igen.

De dricker alla sig otörstiga så de skall klara sig länge. Men sedan är det dags att gå vidare, de måste komma fram och skogen är ingen säker plats. De fortsätter ut, ut ur skogen mot vägen och mot D7.

På vägen ut ur skogen tyckte Johanna sig höra något en bit bort. Hon släppte inte platsen med blicken, men hon hörde inte något mer ljud därifrån. Eller så hördes de bara inte över Catos fotsteg, vilket var mycket möjligt.

"Vad är det?" sa Thalia på sin vakt och hon var faktiskt medveten om vad som hände omkring henne. Hon såg mot det hållet Johanna såg men gick samtidigt för att se vad och om det var något.

"Jag tyckte jag hörde något där borta", sade Johanna och pekade emot några lite tjockare träd som vad som helst säkert skulle kunna gömma sig bakom.
"Det kan i och för sig bara vara inbillat alltihopa. Det kanske var dina fotspår, Cato, som jag hörde", skämtade hon med ett leende.

Cato muttrade något surt till svar och Thalia log, Cato började bli sitt gamla jag, eller det som nästan var hans gamla jag. Hon ser på Johanna och nickar och ler lite, "Johanna dina ögon är väldigt vackra, vet du om det?" sa Thalia bara utan vidare och skrattade lite även om hon hade menat det.

Johanna häpnade över komplimangen. Ingen hade någonsin sagt att hennes ögon var vackra.
"Nej, faktiskt inte. Tack för informationen" säger Johanna och skrattar. Men inombords funderade hon över varför Thalia sagt det? Hon brukade inte ge henne komplimanger sådär.

Thalia log lite och de fortsatte att gå, Thalia visste knappt själv varför hon sagt så. Visst tyckte hon det, hon tyckte hela Johanna var fin vad någon än sa, men varför hade hon sagt det för?

Johanna log för sig själv, där hon gick längst fram. Det var fånigt egentligen, att hon log som en fåntratt för en komplimang. Varför skulle hon göra det? Det var väl inget konstigt att hennes bästa vän gav henne en komplimang? Hon försökte fokusera på att vara uppmärksam på att gå rätt väg och lyssna efter misstänkta ljud. Men icke då. Istället gled hennes tankar över till Thalia gång på gång.

Thalia ser på Johannas ryggtavla, åter i sina egna tankar och i sin egen värld. Men nu invaderas hennes värld av Johanna vilket var mycket förvirrande. Thresh och Clems döda kroppar men också en Johanna en Johanna som sedan försvinner och Thalia hittar inte henne. Händerna går åter till handlederna och hårt kliar hon upp, smärtan och några bloddroppar får henne åter att vakna till och hon märker att de nu gåt efter järnvägen igen.