Power (Ett rollspel för alla)

((Haha, ska fundera lite till. Kanske kommer Lelia vara en liten rebell och ha en egen åsikt.... ))

((Kul XD Då kanske Annabeth inte blir utskälld igen.. ))

Lelia ser på alla. Hon funderar. Kanske är det en bra ide. Även om häxan vill ta allas liv. Men Lelia såg det där minnet. Annabeths minne.
Hon kliver fram mot Annabeth.
"Det kan funka" säger hon och tittar på Annabeth.

Annabeth kände hur något inom henne mjuknade. Någonting med Leila utstrålade lycka, lugn och hopp. Hennes stela axlar sjunker ner lite, och hon ler lite mot Leila.
Sedan vänder hon sig mot Dominus igen och inväntar svar.

"Yay! Två av... jag orkar inte räkna hur många ni är. Vågar tro att jag kan hjälpa till, vilket framsteg." Säger hon genuint leende, även om det kan ses sarkastiskt.

Jackson har någon slags inre strid. Han vet ju trots allt att det säkert skulle hjälpa. Han vill bara inte medge det. Ariana ville ju bränna sönder honom levande, efter att ha tagit kontrollen över honom! Det kan han väl inte acceptera? Fast det kanske han kan.
"Annabeth har en poäng." Säger han motvilligt.

((Oh yeah! Hope is the thing! xD))

Lelia ler tillbaka och vänder sig också mot Dominus.

Annabeth vände sig mot Ariana. En dansande glimt av hot fanns i hennes gråstormiga ögon.
"Och du, Ariana. Jag kommer personligen söka upp Connie och berätta vad du gjort om du så mycket som hotar någon av oss. Om jag nu är så lik henne som du påstår, har jag en ganska bra aning om hur hon kommer reagera."
Vattnet i rören under skolan forsade fram våldsammare, men Annabeth brydde sig inte. Hon stirrade på Ariana med stålhårda ögon.

"Det är ett löfte då." Säger Ariana retsamt när hon ser på Jackson som bara tittar bort. Just då blixtrar det till ute och Ariana hoppar märkbart till för att i nästa stund ha förkrympt sig till sin korpform. Denne kraxar oroligt. Typiskt Ariana - välj den som måste flyga, väldigt smart!

Annabeth sträckte ut handen för att skaka Arianas, men Ariana var borta. Framför henne flög en liten korp.
Annabeth var tvungen att tvinga tillbaka skrattet.

Lelia rycker till men försöker att se oberörd ut. Vilket misslyckas då man i hennes gröna ögon kan se att hon inte alls är oberörd.
Hon tittar sedan på korpen som för bara någon sekund sedan var Ariana.