Är det svårt att älska och bli älskad?

Super c:

Suuuuper ♥

Super c: ♥

Om vi dödar dig får vi inge mer!

Hahahah det är så sant så ;=)

Kapitel 12

(Georges perspektiv)

Det hade nu gått fyra dagar sedan vi hittade Conny nere vid sjön och jag började bli riktigt orolig för henne. Hon hade fortfarande inte vaknat. Jag hälsade på henne varje dag för att se om hon fortfarande levde. Jag blev genast på bättre humör när jag såg att allt var så bra som det kunde bli vid det här tillståndet.

Jag märkte att även Fred började bli orolig både över mig och Conny. Han såg hur mycket jag led över att hon var sjuk.

Klockan var tre och vi slutade för dagen och jag skulle nu hälsa på Conny igen.
Hon låg som vanligt helt orörlig i den vita sängen. Jag satte mig på stolen där även hennes kläder som hon haft på sig för fyra dagar sedan hängde och jag tog hennes hand och viskade tyst " Allt kommer bli bra, du klarar det" om och om igen samtidigt som jag masserade hennes hand.

När jag skulle resa mig upp igen råkade hennes byxor falla till golvet och en vit lapp trillade ut.
Jag tog upp den och försökte läsa men det var svårt bläcket hade smetats ut men jag kunde tyda att det stod:

Hej Conny!
Vad skönt att du har det bra och att lektionerna går bra. Men det är en sak jag måste berätta för dig.
Det är såhär att jag och din far har bestämt oss för att det vore bäst om vi skiljer oss.
Ha det så bra! Mvh din mamma!

VA?! ska dem skilja sig, när deras dotter mår skit! Och dem berättar det på en lite lapp!
Ilskan bubblade inom mig.
Jag vände mig om och gav Conny en sista blick, fast denna gången kunde jag inte hindra mig själv så jag böjde fram över henne och mina läppar mötte hennes iskalla panna.

Mer♥

awesome! är Fred och George ett år äldre??

Dem går sitt tredje år och hon går sitt första precis som Ron

:3