Loveproblems

Jag är typ kär i en person. H*n gillar inte mig. Fan. Varför blir jag alltid kär i fel personer....?

Great minds think alike.

Jo det kan jag ju förstå i och för sig. Men men, det kommer någon gång.

^I hope so. För alla säger att det känns som fjärilar i magen -.-
Tjejer i förhållanden:

Killen har gjort något jättefint för tjejen. Och nu ska jag visa skillanden på mig och andra tjejer.
The average girl:
''Omg! Are those for me? Thank you honey I love you ever so!''

Jag:
''What the fuck is he doing?''

Jag har varit kär en gång. Alltså, riktigt kär. Den killen dissade mig totalt, körde över mitt hjärta. backade och körde över det tusen gånger till. Jag var väldigt, väldigt bra vän med den här killen, men sättet han var på.. usch, jag hat/älskade honom i flera månader, jag mådde illa vid åsynen av honom och jag var nära gråt bara någon sa hans namn. Sedan vart vi ju tillslut vänner igen, och han är snäll, men ja..
Sedan har jag väl smågillat någon kille till, men inget som med honom... Det var speciellt, och han gjorde så att jag hatade honom i ett halvår. Jag var så arg på honom, ni vill inte veta vad han gjorde..

^ Jag vill veta vad han gjorde!

Okej.. Det var såhär, han visste att jag gillade honom. Och vi var som sagt, väldigt goda vänner. Han kom inte och sa någonting i stil med "Du.. Alltså, jag gillar dig verkligen som vän, men inte mer.. hoppas det är lungt."
Utan han använde sig av den här metoden, han gick och försökte kyssa och krama och klängde på varenda en av mina kompisar och sedan kollade han på mig för att se om jag reagerade, och om jag höll minen (jag vart så himla ledsen, mitt hjärta brast verkligen) så fortsatte han, och mina vänner försökte lixom med "eh, du.. nej.." till honom, men nej, han lyssnade inte. Han kramades och försöke kyssa dom och så.. Jag vägrade visa mig svag för honom, så jag höll minen. Men sedan när han gick och jag försökte gå och prata med honom sprang han iväg, flera gånger. Han ville inte möta mig. Jag vart så ledsen, och nu gick det inte längre. Jag gick in i ett rum där det inte var mycket folk, kanske 3 stycken och jag satt mig i ett hörn på ett bord och tårarna började rinna. Några vänner kom och tröstade mig, men sedan så fort jag skulle gå ut igen försvann alla, och lämnade mig ensam kvar.
Jag var så förkrossad över allt han hade gjort, och jag grät varje kväll i över en vecka.. det var hemskt.

^Han är en I D I O T som det heter på svenska...

+1

^
^
Han verkar vara ett

Va??O.o

Så kan man också uttrycka det!