A dark Secret [SV]

*gråter* ♥

Fint

grät(gråter fortfarande) som ett tok då jag skrev in epilogen... hoppas ni gillar den... *försöker stoppa tårarna...*

------------------------------------------

Epilog
Början…
1981-01-03

Hon log då han packade om sin väska. Clarissa tänkte alltid på Elle då hon gjorde det.
”Packa väskor måste vara det värsta som finns, man får ALDRIG plats med allt man behöver!” Brukade hon säga. Elle, med det långa svarta håret och de stora leendena. Elle, hennes första vän, en av hennes bästa vänner… Tårarna började bildas då hon tänkte på henne. Ett år hade Elle och hennes kille bestämt sig för att stanna i England innan de flyttade till Frankrike. Men de hann aldrig flytta då Voldemort, eller någon av hans dödsätare, dödat dem…

”Varför packar du? Inte ska du åka än?” Clarissa log stort då hon såg på Sirius som kommit in i deras sovrum. Rummet var litet men vackert inrett i en mjuk rödfärg och gudliga gardiner, draperier och annat smått och gått.
”Byter bara ut lite…” sa hon och log då han drog in henne i sin famn. ”Det gör inget om jag snor en av dina tröjor va?”

Efter ett snabbt möte med Dumbledore hade hon samlat hela Fenixorden i hennes och Sirius lägenhet. De var ett gäng människor i alla former, kön och rang. Alla med nervösa ansiktsuttryck i ansiktet. Sirius höll en arm om Clarissas midja medan Dumbledore pratade. Men exakt vad han sa visste hon inte, då hon tänkte på annat.

På väggarna runt om i lägenheten var det bilder som var tagna på henne och Sirius under de gånga två och ett halvt åren. Eftersom hon varit på Hogwarts och undervisat mestadels av tiden visste fortfarande ytterst få om deras förhållande. Han var det bästa som hänt henne, och hon älskade att komma hem till deras gemensamma lägenhet. Hon fick tårar i ögonen då hon såg mugglarbilderna på motorcyklar som var uppsatta på väggen. Clarissa visste att hon skulle sakna honom, hon hoppades bara att han inte dödade sig själv på sin nyinköpta motorcykel…

”Clare, vad är det?” undrade Sirius försiktigt då han hittade henne i hallen med tårar i ögon.
”Sirius… jag kommer inte komma hem…” sa hon lågt utan att se på honom.
”Va?!” Han såg oförstående och sårat på henne. ”Varför?!”
”Dumbledore… har gett mig ett uppdrag…”
”Vad för sorts uppdrag?” Han lät desperat och ledsen
”Ett… uppdrag som dör med Voldemort…” Sirius blev helt stel i några sekunder innan han rusade fram och drog henne hårt intill sig och sa mörkt;
”Nej, Clarissa du FÅR inte! Jag tillåter dig inte!”
”Sirius… jag måste…” viskade Clarissa sorgset.
”DU ska stanna med MIG!” Han lät så sorgsen och nära tårar att hennes egna började falla.
”Sirius jag älskar dig! Jag VILL växa gammal med dig, föda dina barn, få barnbarn och så men… INTE som världen ser ut nu… inte med Voldemort hotandes utanför dörren!”
”Du säger bara så för att du fick missfall förra gången…” sa Sirius lågt och såg in i hennes brungula ögon.
”Snälla Sirius…” Hon tryckte sig närmare honom och kysste honom djupt med tårarna rinnandes i floder ned för kinderna. ”Jag måste!” Tårarna rann även ned för hans kinder.
”Kommer jag någonsin se dig igen?”
”Om vi tror det… om vi tror de båda två!” viskade hon och såg en sista gång in i de grå ögon hon älskade så mycket.
”Jag älskar dig…” viskade hon lågt innan hon försvann med ett poff…

sååååå bra!! älskar den ! du skriver så sjukt awesome ♥

Tack ♥
Har tankar på uppföljare men vet inte om jag tänker skriva den då den inte är.... välarbetad än x) Men jag kommer skriva in här om och när den kommer

yeeeaaaaay ♥

ååå måste det sluta så sorlgligt...!!! men du skriver jäättebraa!!!!

jag älskar denna ff och nu sitter jag och gråter bara för att den är slut, du måste skriva fortsättning! snälla (a) ? ♥

Nae, vilket sorgligt slut! Nu är jag sur på dig för det otroligt sorgliga slutet Dx

Vad är det förresten som Clarissa måste göra? Fattar inte x(

snäääääääääääälla skriv en uppförljare!!!