Lumos :3 & LeoisLazyy

Benjamin ryckte på axlarna.
"Alldeles för länge", sade han och placerade sina iskalla händer bakom sin nacke som åtminstone var en aning varmare. "Jag visste inte att den där förbannade dörren skulle gå i lås, det är ett som är säkert", fortsatte han bittert genom sammanbitna tänder. Han sänkte sina händer och reste sig upp med vissa svårigheter. Det var ett mirakel att han, som inte klarade av kyla speciellt bra, fortfarande förmådde att stå upp på egen maskin.

Hailey kramade om hennes trollstav igen.
"Här", sade hon och kramade om hans ena hand med sin. Hon sänkte trollstaven och riktade den mot hans handflata, muttrade fram en formel och rörde på handleden. En våg av varmluft strömmade genom änden av trollstaven och på Benjamins hand. Hon väntade en stund innan hon riktade staven mot hans andra hand.

"Du anar inte hur ynklig och patetisk jag känner mig", muttrade Benjamin och tittade envist bort. Händerna började sakta men säkert tina upp vilket fick det att sticka i nerverna. Han ville helst av allt bara sjunka genom golvet och aldrig visa sig ovan jord igen. Det var nästintill smärtsamt för honom att behöva be om hjälp, att känna sig underlägsen och rent ut sagt löjlig.
"Tack", mumlade han när hon var färdig och drog åt sig sina händer. "

"Äsch", mumlade Hailey. "Okej. Vill du veta en hemlighet? Jag suger på trolldryckskonst. Jag har aldrig lyckats få en trolldryck helt perfekt. Egentligen fortsätter jag bara att gå för att jag kanske behöver det i framtiden. Och jag är inte superbra på förvandlingskonst heller. Det tog lång tid för mig att ens kunna omvandla en groda till en padda och tillbaka."
Hon log snett, och lade undan trollstaven i mantelns innerficka igen. Det var sant. Varenda ord. Vissa trodde att hon var helt perfekt eftersom hon var försteprefekt, men det var hon inte. Och det var jobbigt att ens försöka leva upp till ett sådant rykte.

Benjamin gav henne ett snett leende och lade armarna i kors.
"Alla är bra på olika saker", sade han och tittade ner på sina skor. "Även om du inte briljerar i just de ämnena är jag ganska så säker på att det finns andra ämnen du gör det i..." Han tystnade och tittade upp igen för att kunna stryka undan den svarta luggen.
"Förra året vet jag att du var duktig i försvar mot svartkonster. Jag önskar att jag också kunde fått fortsätta med det ämnet...men jag antar att alla stöter på hinder i livet."

Hailey log.
"Precis. Alla är bra på olika saker, och det är ju du också", menade hon.
Hon tystnade. Vad menade han med hinder i livet? Hade det hänt något särskilt som han syftade på? Hailey skulle precis fråga när någon avbröt henne.
"Jule! Howells! Vad gör ni uppe fortfarande? Gå tillbaka till era uppehållsrum."
Hailey vände sig om med ett ryck och fick syn på Professor Flitwick vid marmortrappan.
"Förlåt, professorn", skyndade sig Hailey att säga. "Godnatt", mumlade hon åt Benjamin innan hon gick iväg mot trapporna och fortsatte upp för de sju våningarna.

Benjamin gav Hailey en fundersam blick innan han vände sig mot Professor Flitwick med ett ursäktande, extremt falskt leende.
"Förlåt, Professorn", sade han dröjande och tittade sedan mot den stora salen. "Men jag tappade min stav tidigare och tänkte hämta den..." Professorn tittade skeptiskt på honom.
"Nå, gå och hämta den då", sade han tillslut och Benjamin skyndade snabbt in i salen där han hittade sin trollstav under en av bänkarna. Han höll menande upp den mot den lille mannen när han kom ut igen och slank sedan ner för trapporna som ledde mot fängelsehålorna.

"Chokladgroda", sa Hailey för den andra gången den kvällen. Hon gick mot fåtöljen, plockade upp boken hon lämnat kvarch gick upp mot hennes sovsal. Hennes rumskompisar sov redan, och hon bytte tyst om till hennes pyjamas innan hon kröp ner under täcket.

När Benjamin kom in i uppehållsrummet insåg han snabbt hur mycket klockan måste ha varit. Det var helt tomt och brasan som i vanliga fall brukade vara tänd låg kall och död inne i eldstaden. Han grimaserade och gick med tysta steg genom rummet och upp mot sin sovsal. Med ännu försiktigare steg smög han fram mot sin säng och började, så tyst han förmådde, att klä av sig sina blöta kläder som han istället bytte ut mot en torr, varm pyjamas. Sedan kastade han sig ner under lakanen med en lättad suck. Nu behövde han definitivt inte oroa sig över att frysa ihjäl.

"Mjaauw!"
Hailey slog upp ögonen på söndag morgon. Det första hon såg var Chess som satt på hennes mage och stirrade med stora, runda, blå ögon. Hailey gäspade och sträckte fram handen. Lät den glida över den blöta nosen och röda, fluffiga pälsen. Chess purrade, men Hailey visste att det inte skulle hålla länge. Därför reste hon sig upp och knuffade upp dörren till sovsalen, och Chess sprang ut direkt.