[HP] Lumos :3 & Cawith

Chase suckade, drog händerna genom håret och lutade huvudet bakåt mot det hårda golvet. Han bet sig i läppen. Han var tvungen att sluta. Han kunde inte fortsätta sådär. Han kunde inte vara kär i någon han inte kunde få.

Allison suckade och tog upp sin stav som hade ramlat ur hennes ficka. Tankarna snurrade i hennes huvud, varför hade hon drömt om Chase? Betydde det något? Hon mindes hur roligt hon hade haft med Chase i Hogsmeade, det var första gången på länge hon hade slappnat av ordentligt och varit sig själv. Var det ett lyckligt minne? Allison visste inte om det var det, hon kände sig lycklig med Chase även fast hon hatade att erkänna det. Korridoren var tom, det var en avskilt sådan på en av de högre våningarna som ingen använde. Allison fokuserade på minnet när hon och Chase hade kastat löv på varandra och mumlade "Expeto Patronum". En silverfärgad häst trädde ur hennes stav och hon ryggade tillbaka. Varför funkade det med minnen från Chase, som hon knappt kände men inte med Jason som hon hade känt mycket längre och som dessutom var hennes pojkvän?

Den silverfärgade lokatten försvann snart, och plötsligt var korridoren lika kall som den varit när han kom. Han huttrade till och gömde händerna i den mörkblå, stickade tröjan. Det var helg, och han kunde ha på sig vad han ville. Det var skönt att slippa manteln ibland, även om den var rätt cool. Chase suckade åt hans tankar som han fått under patronusens närvaro. Varför behövde det vara så svårt?

Allison började planlöst att gå åt motsatt håll som hon kom dit ifrån. Hon försökte mata bort tankarna på Chase, hon kunde bara inte känna så. Hon visste inte ens vad hon kände? Var hon kär i Chase. Frustrerat skakade hon på huvudet. Det fick bara intr vara så. Hon skulle börja ignorera honom, om hon inte pratade med honom skulle de antagligen försvinna. Hon vandrade genom korridorerna utan någon aning om vart hon skulle. Hon svängde in i en korridor och såg någon sitta på golvet. När hon kom närmare såg hon att det var Chase och hon svor till inombords. I hopp om att han inte hade hunnit se henne vände hon sig om och började gå tillbaka.

Chase slog upp ögonen när ljudet av fotsteg kom allt närmare. Han såg sig omkring. Försökte lokalisera ljudet. Det visade sig vara onödigt, för hon dök snart upp. Allison. Hon vände sig snart om igen, och orden som han hade tänkt säga dog snart i hans hals. Han suckade, men satt kvar på golvet. Han orkade knappt bry sig iallafall.

Allison sa inte mycket under middagen. Hon var helt försjunken i tankar som hon försökte skjuta bort, och Jason hade upprepande gånger frågat om något var fel. Som om han brydde sig ändå. Hade hon känslor för Chase och vad hade hänt med hennes känslor för Jason. Under veckorna som gått på slottet hade hennes känslor för Jason försvunnit mer och mer och hon var tveksam på om hon ens hade några sådana kvar. Medan hon åt insåg det hon mer och mer. Hon hade känslor för Chase, och hon hatade det.

Spolar lite.
~~
De exalterade utropen stegrades ifrån läktarna när Ravenclawlaget och Gryffindorlaget gick ut på planen. Chase skakade om deras lagkaptens hand, pressade ihop läpparna och satte sig gränsle över kvasten. Han gav hans lag en menande blick, sparkade iväg med foten och flög upp i luften. Ljudet av Madam. Hoochs visselpipa ekade genom hela arenan.

Allison följde spänt de olika spelarna med blicken. Hon hade undvikit Chase de senaste dagarna, men ändå vägrade han lämna hennes tankar. Hon hoppades iallafall att Ravenclaw skulle vinna, inte på grund av Chase utan eftersom Gryffindor hade vunnit över Hufflepuff behövde de förlora för att Slytherin skulle öka sin ledning.

Mary swishade förbi Chase direkt, och han var tvungen att glida lite åt sidan för att de inte skulle kollidera med varandra. Klonken låg i händerna på hans motspelare Andrew, och Chase signalerade åt hans medjagare Stan att blockera Andrews väg framåt mot målringarna. Stan uppfattade genast vinken, och Chase kunde enkelt vilseleda Andrew med en fint som gjorde så att han tappade klonken. Chase fångade upp den och zick-zackade mellan de olika spelarna fram till målringarna, och kastade vant igenom klonken med ett kast som gjorde att deras slagman var tvungen att ducka. Ravenclawdelen av publiken jublade, och Chase log brett.
Efter ungefär en halvtimme ledde Ravenclaw med 50-30. Chase såg sig omkring efter Mary som precis hade flygit stilla högt upp i luften med blicken sökandes runt planen som en rovfågel. Hon var inte kvar längre, och Chase insåg att hon var påväg rakt mot kvicken, sida vid sida med Gryffindors sökare. Det kunde sluta hur som helst, och publiken höll andan. Mary drog till med en meters lång duckning, vilket förvirrade gryffindors sökare totalt. Mary kunde enkelt glida upp framför deras sökare, och hennes fingrar slöt sig runt guldbollen, som hon höll upp i luften. Madam Hooch blåste av matchen, och Ravenclawdelen av publiken jublade medan de hoppade upp och ner, och skrek massa lovord. Chase gled ner på marken tillsammans med resten av laget, och de drog in varandra i en stor kram. När de drog sig ur den så höll Mary upp Chases arm i luften, och folk jublade igen.
"Bra, jobbat!", ropade Chase med ett stort leende. Han hämtade andan.

Allison applåderade stort när Ravenclaws sökare fångade kvicken och därmed avslutade matchen. Deras match mot Hufflepuff nästa vecka hade fått bästa möjliga utgång, om de vann den så skulle de ta ledningen som enda lag som vunnit båda de två matcher som de spelat. Hon följde Ravenclawlaget med blicken och önskade att hon hade varit den som hade kramat Chase. Hon stötte bort tanken. Varför tänkte hon så?