Medeltiden ondskan och godhetens kamp (Prs)

" Angår fortfarande inte dig " sa Ebbo och försökte ta sig loss men alver var minsan bra på att binda.
" Prinsessa tror det här är hoben från din pappas sagoberättelsen när du var liten hoben som blev utvisad från hobsala " sa ena alvakten som höll koll på hoben.

Arya såg på sin vakt direkt och såg oförstående.
-seriöst var hans sagor sanna?
fårgade hon direkt fövånat och flinar snart och såg på Ebbo
-en liten tjuv och spion. Så då spionerar du ju för någon
sa hon

" Ja sagor kan vara sanna prinsessa " sa vakten.
" Angår dig inte eller " sa Ebbo han var besvärlig att få ut något ur hoberna hemma hade nästan fått tvinga fram svartet ur den envisa hoben.

Arya drog tyst sin kniv lite och såg på ebbo och lgog lite
-Men vad sägs om du säger något får du lite vatten
sa hon kallt

" Ännu bättre du slutar fråga " sa Ebbo vakten himlade med ögonen
" Kaksig hob och hober brukar inte vara kaksiga " sa han till Arya.

Arya suckar och såg på sin vakt
-Då får vi väl vara elaka tillbaka
sa hon nu bara och såg på honom
-Vad sägs om hänga honom upp och ner och kanske försöka tömma honom på blod
sa ohn och log lurigt, hon ivlle bara få vaktenra fatta hon ville bara hänga honom upp och ner men tömma på blod för bara srämmas

Vakten log en såg att Ebbo inte vart det minsta rädd. Han hade lärt sig att inte låta rädslan ta över honom ute i vildmarken.
" tror vi hänger honom bokstavligen upp och ner ett tag så kanske han mjuknar " sa vakten. Hoben var nästan lika envis som en dvärg.

Arya nickar
-låter som en ide för vi har ju möt dvägar och dem gav sig efter ett tag
sa hon och tog rep och kastade upp repet i ett täd och band och såg på vakten
-se så
sa hon och såg på sin vakter

Ebbo var snart upp och ner han muttrade irriterat blodet började åka ner i huvudet och han skulle bli yr när han var åt rätt håll igen.
" Hm vildmarken har gjort den här hoben o hob aktig " sa vakten som hade varit i hobsala och hober bettede sig inte såhär.

Arya kollade på Ebbo direkt och nickar tyst
-Han har nog varit ifrån dem läänge
sa hon ärlgit oh satt sig