[PRS] Back to shcool

Jag bara himmlar med ögonen.
"Du är gaska bitchig" påpekar Lydia
"Tack det samma!" svarar jag med ett leende
"Jag antar att du redan vet detta, men jag är Lydia" säger hon och sträcker fram handen
"Rachel" ler jag och tar den

Jag kollar bort mot Lydia som hälsar på Rachel... Egentligen är jag ju bara avensjuk för att de har ett så normalt liv, medans jag... Jag har ett problem... En skuld för en person för allt jag har gjort....

Jag släpper Lydias hand och ger henne en självsäker blick. Fast allt jag egentligen kan tänka är JAG SKAKA PRECIS HAND MED SKOLANS POPULÄRASTE TJEJ DÄRFÖR ATT JAG ÄR SARKASTISK!!!!!!!!!! (Ja jag vet, jag är lite för lik Stiles för mitt eget bästa).
"Din kompis verkar ju ha trevligt med Jace" säger Niki
Jag kollar mot Ren och hon har faktiskt rätt, han har en lätt rodnad på kinderna och även om han försöker dölja det så ser jag att han ler!

Jag sätter mig ner på bänken framför Jace och Ren för att prata med Jace.
"Asså hon där borta med rött målvaktströja-hår, hon är så idiotisk!"
"Mm, det är hon." säger Jace lite frånvarande.
"Men hon där bredvid är ändå en ganska snygg brud."säger jag och pekar bort mot Niki.

"Håll käften..." mumlar jag.
Edward stannar plötsligt upp och stirrar på mig med en blick som ser ut att kunna mörda.
"Ursäkta vad sa du?"
Fuck, han hörde. Aja, no turning back now.
"Jag sa..." börjar jag, och det är också allt jag hinner innan Jace avbryter mig.
"Käften, Ed. Det räcker" säger han och tittar menande på honom. Edward ser förvånad och frustrerad ut av Jace plötsliga påhopp. Han blänger på mig, muttrar något ohörbart och vänder sig om för att prata med killarna där framme. I samma sekund så skrider Ms Walter in i klassrummet.
"Sätt er på era nya platser!" säger hon och ställer sig vid katedern.

Jag bryr mig egentligen inte vad Jace säger för innerst inne vet han ju att jag är den coola och roliga. Så han vill väll bara visa Ren att vi också kan vara snälla och sedan vara med honom på ett prov så han får ett A. Ja, så måste det vara!

Jag kan inte neka att jag blev lite besviken när Jace räddade mig sådär. Det hade varit kul och sätta honom på plats. Och andra sidan så har han ju massa antlangare i fotbollslaget som skulle hoppat på mig, så det skulle nog inte gått så bra ändå.
Och apropå det, varför gjorde han det? Han snäste åt Edward, och de är ju bästa vänner. Och mig känner han ju knappt, plus att jag har alltid trott att han haft ett horn i sidan till mig ända sen jag nobbade honom igår.
Väldigt konstigt. Vet han inte om att jag ogillar honom? Ändå av nån anledning så kan jag inte sluta tänka på honom, stirra på honom när han går förbi, skratta åt hans skämt som inte ens är riktade mot mig. Eller ja, jag försöker dölja att jag skrattar, men då brukar jag bara rodna istället, och det är ännu värre.
Aja, nu börjar lektionen. Fast det kommer nog inte bli nån vidare lektion ändå, p.g.a geniet som satte Jace och Edward i samma klass. Att missa lektionen har jag inget emot, även fast jag ligger före i nästan alla ämnen så tycker jag skolan är rätt tråkig. Det är för att det är p.g.a av dem vi missar lektionen som stör mig. Jag skulle hellre vilja lyssna på nån biologi grej om ekosystem än dem två kaxa sig en hel lektion.

Ms Walter börjar prata om immun systemet på skalbaggar, och eftersom jag inte är det minsta intresserad så tar jag upp mitt skiss block och fortsätter på en gammal 5SOS fanart.
"Alltså vad ska vi ens göra med den här informationen" ropar Edward helt plötsligt. (När Ms Walter är i mitten av en mening)
"Bra fråga" mumlar hela i praktiken klassen

"Avbryt mig inte Mr Hale!" säger Ms Walter irriterat. Hon slätar sedan till kjolen. "Om någon här inne vill bli biolog så är detta faktiskt användbar information!"
"Aha, men ingen här inne vill bli biolog!?" ropar Jace sedan.
Allas blickar går till honom, och eftersom jag sitter bredvid, till mig också. Jag bleknar och känner att jag bara vill sjunka genom jorden ner i ett mörkt hål nånstans.
Ughhh varför?
"Vet ni vad, vi provar en grej!" plötsligt så ställer han sig upp.
"Mr Andersen, sätt dig ner genast!" ropar Ms Walter, men det är förgäves.
"Hur många här inne vill bli biologer?"
Det blir knäpptyst i klassrummet. Ingen räcker upp handen.
Även om någon här ville bli biolog så hade de inte vågat räcka upp handen, får då skulle de få ett bara arga sportfånar på sig. Plus att ingen vågar trotsa Jace, vilket egentligen är väldigt barnsligt. Han är bara en vanlig person med attitydproblem som råkat få nån typ av hög status.
Efter ett tag av total tystnad så börjar han prata igen.
"Nej, exakt! Då är den här informationen värdelös! Då kan vi lika gärna skippa den här lektionen och inte slösa bort vårt liv på oanvändbar information!"
Sportkillarna börjar applådera och han ler och bugar. Till slut så orkar Ms Walter inte mer.
"Mr Andersen, sätt dig ner nu med en gång! Detta är en lektion och ingen lekplats!"
Han skrattar bara.
"Lekplats, vi är inte 5 år!" ropar Edward sedan. Killarna runt om börjar skratta.
"Båda ni två lägger ner nu!" Ms Walter är alldeles ifrån sig. "Annars rapporterar jag till rektorn!"
"Oj, vilket hot!" säger Jace sedan "Jag blir sååå rädd" Han skrattar igen, men den här gången vänder han blicken mot mig, som om han ville han nån bekräftelse. Jag tittar på honom med en blick. En blick av besvikelse, frustration och avsky.
Lägg ner nu! Din idiot, vad vill du komma med det här?!
Plötsligt är det som att hela hans ansikte bara slocknar. Han bleknar en aning och slutar le.
"Aja, whatever" mumlar han, och till min, Ms Walters och allas stora förvåning så sätter han sig ner igen, knäpptyst.

Jag ler lättat när Jace sätter sig. Men jag kunde inte låta bli att lägga märke till hur nedstämd han verkade....... Efter att Ren hade gett honom en enda irriterande blick.
Ms Walker fortsätter babbla (fortfarande om skalbaggars inumsystem)
"Rachel, vill du sitta med oss på lunchen?" viskar Niki till mig
Jag blir varm i hela kroppen och nickar. Men sen viskar jag för säkerthets skull
"Ren måste också få sitta med"
Niki bara rycker på axlarna