[PRS] Cipriano & Cawith

Damon log kallt och gav henne en svårtydd blick. Driven av ilskan Malvina hade skapat reste han sig impulsivt upp.
"Vi ses väl, eller inte. Prinsessan", hälsade han och gick sedan bort mot staketet som gick längs med båtens kant. Han visste inte riktigt vad han höll på med. Han val väl medveten om att risken att han skulle dö om han hoppade av båten var stor, men tanken av att vara ett med vattnet lockade honom på något vis. Smidigt svängde han benen över staketet och innan han hann ångra sig hoppade han ned i vattnet.

Malvina rynkade på pannan och reste sig upp.
"Nej... Damon!" Sade hon och sprsng till honom. Hon spärrade upp ögonen när han hoppde i. "Damon!" Skrek hon och försökte att inte få panik. Hon vände sig om och svalde härt, dom andra på båten hade märkt henne och dom såg inte särskilt positiva ut. Hon såg mot vattnet, hon kunde hoppa i eller slåss. Chansen för överlevnad var större ifall hon hoppade i. Mal var för rädd för att klara av ordcharm. Hon bad en tyst bön innan hon klättrade över staketet och slängde sig i vattnet. Hon trodde direkt att hon var död på grund av hur kallt vattnet var.

Damon trodde att han var död när han sjönk ned i det djupa vattnet. När han tog ett andetag insåg han att han inte drog in vatten i lungorna, utan andades lika utmärkt som han gjorde på land. Upprymt drog han några testande simtag och insåg hur lätt det var att ta sig fram, det var som att havet styrde sig efter honom. Hans mod sjönk dock när han såg något (eller snarare någon) landa i vattnet. Chockat simmade han fram mot personen och insåg att det var Malvina. Han tog tag i henne och simmade med hastiga simtag upp mot ytan.

Malvina fick panik när hon kände hur något rörde henne, hon råkade svälja massa vatten i hennes försök att komma loss. Hon drog efter andan när dom kom upp och hon började hosta.
"Varför hoppade du?" frågade hon mellan hostningarna. Hon höll hårt om honom och fick tårar i ögonen. Hennes näsa och hals sved otroligt mycket. "Eller... Förlåt, jag borde inte triggat dig." mumlade hon tyst, visste att det var hennes fel.

"Det är lugnt", försäkrade han. "Jag borde inte ha hoppat, blev bara så arg på att du kan få mig att göra vad du vill och jag kan inte styra över det", erkände han sedan. Han lät hela Malvinas kroppsvikt luta sig mot honom och tog ett stadigt grepp om henne. Då han inte hade så svårt med att flyta hjälpte han istället till att hålla Malvina flytande i det för henne kalla vattnet. Damons kläder var inte ens blöta. "Vi har dock ett problem, båten har lämnat oss", konstaterade han efter att ha granskat vattnet. Ytan var alldeles tom bortsett från honom och Malvina.

Mal snyftade till och kramade hårt om honom. Hon kände sig enormt skyldig. Avskydde hur hon betedde sig ibland.
"Förlåt... jag förstörde vår enda chans till att komma nånstans." Mumlade hon och kämpade inte emot när han tog hela hennes vikt. Han verkade inte besväras av det och hans kroppsvärme höll henne varm så hon tänkte inte klaga. "Du är inte blöt." Konstaterade hon sedan och rynkade på pannan. Hon drog med fingrarna över hans kläder och rynkade på pannan. "Hur är du inte blöt, Damon?" Mumlade hon och såg på honom med stora ögon.

"Jag vet inte", svarade Damon uppriktigt och kollade in i hennes ögon. Han insåg hur vackra de var, men tillät sig inte att tänka på det längre än någon sekund. "Men visst är det coolt?", skrattade han. Det var ganska absurt, det var ju faktiskt på grund av att Malvina hade retat upp honom som han hade upptäckt hans nyfunna gåvor som hörde till vattnet.

Malvina log svagt och nickade lite.
"Du vet det jag sa, om gamla gudar... Jag tror det är sant och jag tror att anledningen att du inte är blöt har något med det att göra." mumlade hon tyst och tryckte sig närmre honom. "Finns det inget land i närheten?" suckade hon tyst och såg sig omkring.

"Ja kanske", svarade han efter någon sekunds tystnad. "Men vi behöver inte fokusera på det nu, vi har större problem", menade han. "Vänta, jag ska testa en sak", sa han efter att ha funderat några minuter och visslade sedan högt och tydligt. Först hände ingenting och han kände sig som en stor idiot men efter en minut dök något som liknade ponnyer upp ur havet.
"Livet slutar aldrig överraska en", flinade han.

Mal nickade lite försiktigt och såg osäkert på honom. Hon tryckte sig närmre honom och spärrade upp ögonen när hon såg djuren sticka upp. Hon skakade lite på huvudet och höll hårdare om honom.
"Jag tänker inte släppa taget om dig." mumlade hon tyst och såg på honom med stora ögon, hon avskydde stora djur. Allt större än valpar räknades in i den kategorin.