The Percy Jackson Club

Allyson, Emma och Tena(LunaLovegood123 och jag) har bytt ålder till 16, födda på skott-dagen 2000.

Jag tillbringar förmiddagen med att berätta för alla jag ser om bågskytte-tävlingen, Emma mot mig. Dramat vid vattnet hade hela lägret hört talas om. Men det hindrade inte oss från att tävla om vår stolthet. Vissa suckade bara när jag berättade, de var vana. Strax innan lunch skulle vi börja. När jag gick till bågskyttebanan hade en liten folksamling redan kommit.
-"Flest i mitten under tre minuter va?" sa jag utmanande med en blick på Emma. Någon från våran stuga stod bredvid och höll koll på tiden.
-"Japp", log hon tillbaka med självsäker min. Vilket hon antagligen skulle få behålla, med tanke på mina kunskaper i bågskytte. Alltid på tavlan, men oftast inte i mitten.
Med en sista blick på varann plockade vi upp bågarna. Vi spände dom.
-"Tre, två, ett", och pilarna flög iväg.

Kan vi köra fånga flaggan snart? Det vore kul att rolla.

"Jo jag är okej" sa jag och tittade på Will. "Tror jag "
Jag kännde mig lite obekväm i den stora folksamlingen och jag skruvade lite på mig innan jag log.

Att Emma och Tena skulle köra bågskytte mot varandra?
Hmm... varför inte. Hade inget emot att något hände eller så, men de två tvillingarna kvar målmedvetna och det var hur svårt som helst att veta vem av dem som skulle vinna. Jag trängde mig fram genom folkmassan så att jag såg skyttarna och måltavlan.

Bågskytte tävling och folk som nästan drunkna, det här var verkligen en bra dag! Tänkte jag när jag gick mot banan för att kolla på tvillingarnas (inte Artemis och pappa tyvärr utan Tena och Emma) tävling.
"Martha!" Milles röst överakade mig (för fem minuter sen hade hon nämligen varit arg på mig för att jag snott hennes mobil....)

Jag nickade till Azora. Sedan tittade jag ut mot kanotsjön. Vattnet rörde sig i små vågor och små havsbrisar blåste in mot oss.
"Hänger du med tillbaks till matsalen?" Undrade jag.

Jag gick mot bågskyttebanan eftetr att jag bytt om. Det var fullt med folk, så jag klättrade upp i närmaste träd för att se bättre.

Emma
Första pilen träffade direkt i mitten, Tenas kom också på tavlan bara inte i mitten. Jag laddade om och träffade igen, den här gången träffande även Tena tavlan. Vi sköt tills någon plötsligt sa
" Tio sekunder kvar," jag hade hållit räkningen på våra poäng Det var lika nu, det var nu det skulle avgöras. Jag spände bågen och gjorde mig redo att släppa pilen. Jag hörde hur människor började räkna ner från tio till noll. Det störde min koncentration och jag såg att även Tena blev ofokuserad.
" Håll käften!" skrek vi samtidigt och sköt iväg pilarna. Jag såg hur de ven igenom luften. Såg min pil hamna i mitten, Tenas hamnade precis i ringen utanför mitten. Jag log, jag hade vunnit.
" Jag vann," sa jag glatt och la till på slutet " Nu för jag berätta allt för dig som händer i din bok du läser!" Tenas ansikte blev blekt och hon stammade fram.
" Du...vågar...inte...göra det," sa hon
" Såklart inte." Sa jag " men jag vann." Hon såg irriterad ut och jag log.
" Men jag är fortfarande snabbast," sa hon och jag hörde hur publiken stönade.

Azura
De sköt pil efter pil och när det var tio sekunder kvar började någon halvgud från Afrodites stuga räkna ner från tio till noll och fick snart med sig hela publiken, vilket ganska tydligt störde de två skyttarna (ärligt, om de inte hade haft grå ögon, ett typiskt tecken för Athenas barn, hade jag trott att de var Apollons döttrar. Ärligt. De skrek åt oss att hålla käften och snart hördes bara mummel och hur de själva pratade om något.
"Emma vann", mumlade jag.
De bråkade om något som jag inte hängt med i.

"Wow de skjuter verkligen bra! Om jag inte visste bättre skulle jag kunna tro att det var du och Kalya!" mumlar Mille till mig. Jag skrattar och skakar på huvudet, jag var inte det minsta lik Tena eller Emma och det var inte Kalya heller så att jag tror inte riktigt på henne. Men jag fattar hennes poäng de var riktigt bra på skytte!

Jag följde efter de andra tillbaka till matsalen. Tur att Will hade varit så snabb att rädda Arzora. Nu var jag verkligen jätte hungrig