Allmänt rollspel! {HP}

"Så", sade Rachel, smått nervöst. "Ehm, ska vi köra sen?" frågade hon när hon hörde tre dunsar vilket förhoppningsvis bekräftade att de landat. Den långa brnhåriga killen himlade med ögonen och klev fram, tätt följd av en annan tjej med kortklippt hår. Rachel fuktade sina läppar och nickade åt dem. Hon hoppade i hålet och lät ut ett glädjerop när hon började åka ner i ett virrvarr av tunnlar.

May sov inte gott den natten. Hon kunde inte släppa tanken på att något var så fel, så utom kontroll för alla inblandade. Imorgon skulle hon prata med de nadra tjejerna, de som också hade vågat uttala det man inte fick. Som hade undrat lika mycket som hon. Det näst viktigaste var att hon inte var ensam. det mest viktiga var att alla skulle somna gott och tryggt. Rättvisa. Det hade alltid varit det viktiga för henne.
Så hon kastades mellan sömn och dessa tankar hela natten. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka.

Efter att Rachel hoppat ned i hålet kom två personer fram till Cassandra som att hon och de var näst på tur.
"Never mind, jag pallar inte", muttrade hon och gick efter några chockade blickar ut från toaletten. Förhoppningsvis hade de patrullerande lärarna lämnat sin post nu så sent in på natten. Som hon trodde var det nu helt tomt utanför porträttet och efter att hon viskat koden steg hon in i det varma rummet. Hon skyndade sig upp till sovsalen där hon slängde av sig hennes klädnad i en hög på golvet och kröp sedan in under det varma täcket. Där tillät hon sig själv att gråta.

Adeleine såg sig omkring i den stora, mörka kammaren. Killen som hoppat ner samtidigt som henne spärrade upp ögonen, och med gapande mun såg han sig omkring.
"Åh, jävlar. Är vi trygga här inne, då?"
Adeleine ryckte på axlarna, men nickade sedan. "Med största sannolikhet, ja. Hemligheternas kammare är ganska undangömd, och tabubelagd med tanke på alla skandaler som cirkulerat kring den. Ingen besöker det här stället, och som sagt kan man bara komma in genom parseltongue", förklarade hon. Fler och fler elever dök upp, och Adeleine viftade enkelt på sin trollstav. En hel hög med sovsäckar dök upp, men även en korg som hon höll på sitt nattduksbord. Det var en korg med allt godis och bakverk som hennes farmor skickade till henne med jämna mellanrum. Hon hann sällan äta upp allt. Korgen var blandannat fylld till bredden med klubbor, pumpapastejer, bröd och chokladgrodor. Hon satte sig ner på golvet, och resten av eleverna satte sig i en ring bredvid henne. Hon ställde korgen i mitten av ringen, och de hungriga eleverna sträckte sig hastigt framåt mot den.

Rachel avfyrade ett tacksamt leende mot Adeleine och norpade åt sig en chokladgroda, hennes absoluta favoritgodis, och kvävde en gäspning.
"Vart ska vi sova, då?" mumlade hon sömningt. "Och vat är Cas?"

Adeleine log tillbaka mot Rachel och funderade. "Jag antar att vi kan smyga tillbaka till vår sovsal. Lärarna har nog ändå lämnat sin post för kvällen", påpekade hon. Adeleine såg runt på gruppen. "Jag smyger tillbaka hit med frukost imorgon bitti", lovade hon, innan hon vände sig mot Rachel igen. "Husalferna har nog inget emot det sålänge vi inte berättar varför. Ingen aning, hon kanske stack?"

"Mhm", mumlade Rachel till svars och bet sig i underläppen. "Problemet är att.. hur ska vi komma upp? Transferera sig går inte."

Vi säger att det här stämmer, jag har ingen aning egentligen.
~~
Adeleine bet sig i läppen även hon. "Jaha.. Du menar så..", började hon. Hon funderade. Hemligheternas kammare. Hemligheternas kammare.... Hade inte hennes farbror pratat om den för längesedan? När hon bara var ett litet barn? Efter ett tag föll pusselbitarna på plats. "Just det, ja!", utbrast hon. "Det finns en hemlig gång med en trappa längre bak. Den leder faktiskt direkt till den sjunde våningen, så vi dyker förmodligen upp nära Gryffindortornet", förklarade hon.

"Vad bra!" andades Rachel lättat. "Vart ungefär?"

Adeleine såg sig omkring samtidigt som hon reste sig upp. "Där borta", svarade hon och pekade på en undangömd öppning bakom en stenpelare. Hon sa godnatt till resten av ungdomarna, medan de började krypa in i sovsäckar, och började gå mot pelaren tillsammans med Rachel. Det hade varit en lång dag, och Adeleine längtade till sin säng.