Medieval rollplay [PRIVAT Emma07 & Zora]

Luke log till. Han sjävl stannar i slottet för han slås inte utan han kunde göra mer nytta i stora salen.

Doran märker att Luke stannar kvar, men låter honom göra det. Han tog på sig hjälmen som Mikken gett honom, gick sedan ifrån dem. Man kunde höra var striderna var, så han följde dem ljuden.


Mikken svor tyst.
"Du borde ta dig till stora salen", säger han till Luke samtidigt som han greppar tag i ett svärd intill sig. Så gott som alla som skulle beväpnas hade kommit ut nu, så han kunde ge sig ut han också.

Luke såg på på Mikken lugnt direkt
-Jag tänkte dra mig dit, naserjag behövs mer där och jag e tjänare, skulle bara följa Doran.
sa han lugnt till Mikken och stod lugnt kvar. Han var inte den somvågade kramas direkt så han kolalde runt snbabt

Mikken var ännu inte helt van vid att hans son var där än, men han klappade Luke på axeln samtidigt som han nickade och vände sedan för att också han gå till striden.

Doran hade snabbt hittat till striderna, och gett sig in i dem. Västern o h dem hade alltid varit jämnstarka, och än så länge verkade det inte som om de var dem övermäktiga nu heller. Snart fick han reda på var hans far var, och började ta sig ditåt. De var jämnstarka, men hoppades på att de skulle kunna vinna med män. Så han undrade lite vad planen var, hur de skulle vinna. Snart fann han honom duellerande med en av Västerns män, och gav sig snart in han med, och snart var mannen besegrad. Inte förrän nu verkade hans far titta efter vem det var som hjälpt honom.
"Gå tillbaka", sade han genast.
"Vad är planen?" frågade han istället, ignorerade hans fars uppmaning. Han hann dock inte svara förrän de återigen blev anfallna, denna gång utav fler.

Novalie kollade direkt runt och skadade började strömai n och Nova satts i arbete,hon arbetade udner tystnad och suckar och hade inget mot såren.


Luke nickar tyst och såg efter Mikken och gick snabbt direkt mot stora salen och ville itne någon skadades

Västerns män hade fått bra träning, och var skickliga. Ingen kunde väl gå igenom en strid utan att få sår, och speciellt inte utan rustning, så Doran fick några små skråmor, men än så länge inget större. Han hörde hur hans far ropade till, och såg ditåt. Han kunde inte se tydligt vad som hänt då han såg sin far från baksidan, men han hade tydligt blivit skadad. Doran togs snabbttillbaka till sin egen fiende då han kände en skärande smärta i vänsteraxeln, samma axel som varit öm, där hans motståndare träffat honom. Det var iallafall rätt axel, tänkte Doran då han var högerhänt.
Just då kom Mikken dit, tog itu med Dorans fars motståndare. Snart var de båda motståndarna besegrade.
"Hjälp honom till stora salen. Be nån kolla din axel också", säger Mikken genast varpå Doran nickar. Axeln värkte, och den blödde, men han kunde inte se hur illa det var. Men hans far blöddefrån ett sår i sidan o h genast tog Doran armen kring honom för att hjälpa honom.
"Ta befälet. Försök samla dem och pressa tillbaka", instruerar Doran honom och far och son börjar gå emot stora salen.

Novalie suckar och hade smitit hämtat lite vatten och såg kungen och prinsen komam en bit bort och smet smidigt in en hemlig gång hon anvädde.Hon gick tyst vidare och kom till salen
-luke
sa hon direkt och såg pojken sprigna iväg, hon suckar. Han hade någon fuffens för sig

"Hur går det?" frågar Doran sin far, som först grymtar.
"Jag överlever", svarar han där de gpr mot stora salen. Men han hade uppenbarligen ont, så de kunde inte komma fram så snabbt som Doran hade velat. Samtidigt hoppades han att hans mor inte var där, hon skulle bli alltför orolig om hon fick reda påatt de båda två var skadade. Snart var de iallafall framme och de båda, Doran stöttande sin far med ena armen och den andra axeln blödande, gick igenom dörrarna till stora salen.

Novalie kollar snabbt upp och såg kungen och prinsen och en kvinna gick fram och tog över så kugne kudne stötta sig på henne och förde han till en palts så han kudne bahnadlas. Novalie sågpå Droan och tog tyst frma saker och gick frma til lhnomo och tog tyst med honom till in plats och knäpper förktigt upptröjanför komma åt skadan

Luke hade sprungit iväg, in i skogen ochkoladle runt och stannar vid minneslundenoch morrar till. Väst hade förstört den. Nu gick det åt pipna! han skrek rakt ut och snart skakar marken och han mumlar en formel ochsodlater samlas, han var en mäktig druid met var däröfr han inte fick leka med de andra druid brnen heller. Snart mumlar han något och direkt började soldaterna gå förbi hono och gå in i striden. Luke suckar och gick mot slottet, han ville inte göra sig sedd som magiker.

Armen steg snart in i striden

Doran säger ingenting då han förs iväg, tänker, undrar hur det går för Mikken och för hans far. Han får syn på sin mor, som är på väg emot hans far, lyskligtvis inte märkt honom än.
"Kan inte någon be mor gå nån annanstans?" säger han med en nick emot henne till Novalie.