fantasy roll

Neflite flämtade, han kunde inte låta henne dö nu och han gjorde sig osynlig och sprang nedför stupet och försvann bakom en sten och gjord sig synlig och sprang fram och gjorde sig beredd att ta emot hennr

Hon var nära marken nu det kände hon. Hon gjorde sig beredd att höra hur kroppen viker sig när hon landar. Allt snurrade runt, runt, runt. Minnen, omgivningen och vad som skulle hända sedan. Nu skulle hon landa. Ett, två, tre. Hon landade. Ingenting. Hon hade via något mirakel landat mjukt. Hon kännde värmen från en kropp nära henne. Allt blev svart. Hon svimmade av.

Neflite suckade då han såg henne svimma och visste inte riktigt vad han skulle göra nu.
Men han lyfte från marken och for upp från stupet och satte henne försiktigt vid ett träd och ställde sig själv vid ett träd i närheten.

Ezra öppnade ögonen. Hon visste inte riktigt var hon var. Hon kände sig förbryllad. Vart var hon och varför? Det ända hon mindes var att hon hade fallit och att någon hade fångat henne. Hon försökte sätta sig upp utan framgång. Hon hade ont i huvudet och i ryggen. Hon försökte igen. Hon kunde inte. Hon vred sig om. Masato stod lite längre bort vid ett träd. "Masato... Vad hände? Vart är jag?" Hon kände sig väldigt yr och förvirrad. Som om hon missat något väldigt viktigt.

Neflite såg på henne och gick fram till henne och sa.
-Du föll...det var bara ett mirakel att jag lyckades fånga dig...anar att du kan ha lite obt i ryggen och i huvudet.
Men du är bog på benen i morgon redan

Hon nickade och log. Hon kännde sig trygg med Masato inärheten. Ezra la sig ner och lät det slockna för ögonen igen.

Han suckade och tog upp henne i sin famn och tog hem henne till sig och beställde en pizza åt henne.
Han visste att det nog var tur att han hade låst alla hans hemliga rum.
Han hoppades att hon åt pizza för annars fick han nog fixa nåt annat.

Ezra vaknade förvirrat på ett nytt ställe av att någon tände en brasa. Hon såg bara personens ryggtavla. Personen vände sig om. Det var som hon hade gissat Masato. Ezra kände sig trött och omtumlad men lite för nyfiken för att inte fråga Masato om det var här han bodde. Hon visste egentligen redan svaret men ville ändå fråga. Hon såg sig omkring innan han svarat. Hon befann sig på en soffa i ett rum möblerat som ett gammalt vardagsrum. Ett riktigt gammalt vardagsrum. Den öppna spisen var täckt med vitt kakel med snirkliga ingraveringar och på den smala kanten stod en ljusstake i guld. Rummet hade mörkt trä golv och rosa aktiga tapeter som hade börjat lossna i kanterna. I mitten av rummet låg en rektangulär matta med fransar i kanterna och runt den stod en soffgrupp i grönt med ben i mörkt trä. Bredvid stod en fot lampa med en gammal lampskärm. Allt såg väldigt gammaldags ut. Ezra undrade om möblerna ingick i huset eller om Masato bara tyckte om vintagemöbler.

Masato vände sig om och såg att hon hade vaknat och han såg på henne och sa.
- Hej, Ezra, hur mår du?

"Jag mår bra, bara bra." Hon reste sig upp på armbågarna. En stöt gick från armbågarna igenom kroppen och hon kved till och föll tillbaka i soffan. "Jag behöver nog bara... vila lite. Är det okej för dig om jag utnyttjar din gästfrihet ett litet tag till?"