Christmas at The Castle ~MÖRDARLEK

Jag vill ha ett kapiteeeel! Nuuuu! Faktiiiiskt! xD

DU är inte ensam

x)

Love has a price

Supergurkan stannar upp med en snöboll i handen. Var det hen hörde ljudet av metall? Supergurkan sätter sig ner på knä och stryker med fingret mot stenbrickorna. Ett gällt ljud slipper ut hennes läppar när hen ser blod rinna nerför sitt finger. Yrseln stiger i hens huvud och en vit dimma tycks täcka över hela synfältet. Om det är något Supergurkan inte tål så är det blod.
Hen rycks ur sin medveteslöshet av att någon skakar hens axlar. Supergurkan blickar och försöker sätta sig upp, hen är ovan vid ljuset och skakar lite. När hen får tillbaka förmågan att tänka ser hen ett fräknigt ansikte nära sitt eget.
“Hej?” mumlar Supergurkan och blir förvånad över hur ynklig hens röst låter. Hen blir svarad med ett brett leende från rosa läppar. Deras ögon möts ett ögonblick och Supergurkan får lust att långsamt drunkna i flickans mörkblå ögon. Blåa som ett hav efter en storm, tänker hen och förbannar sin pappas poesi-gen.
“Herregud! Supergurkan!” skriker någon plötsligt. Supergurkans huvud far åt sidan och hen får syn på Holly. Holly knäböjer och lägger en kall hand på hens panna.
“Du fullständigt svimma! Asså att du är så rädd för blod, det måste vara skitjobbigt. Nu ser ditt finger ut som om det gått genom en jävla köttkvarn också!”
Supergurkan sväljer och ser ner på sitt finger. Yrseln kommer tillbaka och plötsligt blir Hollys kritvita tennisskor täckta av Supergurkans maginnehåll.
Holly svär högt och och springer in i slottet.
Flickan som fortfarande sitter bredvid Supergurkan skrattar och hjälper hen upp på fötterna.
“Rätt åt henne, hon är så snobbig!”
“Så illa är hon inte.” säger Supergurkan, men det låter mer som en väsning. Världen snurrar lite, men flickan är helt stadig.
“Vad hände egentligen?” frågar flickan och ser plötsligt allvarlig ut.
“Någon…” Supergurkan sväljer och tar ett lugnande andetag. Det faktum att flickan fortfarande håller hennes händer gör det betydligt lättare att inte prata nonses.. “Någon försökte… mörda min vän. Det kom en snöboll… den missade men… lite metall fllög ur den. Jag rörde vid metallen och… ja…” hen gör en menade gest med sitt skadade finger.
Flickan är tyst ett ögonblick.
“Jag vet vem som kastade den. Jag… jag såg Mae, den lilla tjejen, trolla upp en snöboll. Jag tyckte att hon såg lite för beslutsam ut.”
“Hon försökte allstå mörda Trouble.” säger Supergurkan med darrande röst.
Flickan nickar allvarligt.
“Jag tror jag vet vad vi kan göra mot det. Jag är Aurora, förresten.”

Aurora.

Det är ett vackert namn.

“Göra vad?” viskar Supergurkan, upprymd med också lite oroad.
Aurora lutar sig in och viskar i hens öra. “Jag råkar veta att Mae har ett liten metall allergi… och det finns ett rum i fängelsehålorna som består helt av metall.”
Supergurkan flinar mer än hen borde.

Deras tillfälle kommer nästan direkt.
“Ursäkta, vart ligger Trolldryckssal 2? Jag har aldrig varit där förut.” säger en mild röst. Där står en flicka med brunt hår i en fläta och handskar på händerna.
“Vi kan hjälpa dig dit.” säger Aurora och tar flickan under armen. Supergurkan följer efter.
“Här inne är det!” kvittrar Aurora efter en stunds gående. Flickan ler glatt och ger Aurora en liten kram.
“Tack!” säger hon och ställer sig i dörröppningen. Supergurkan knuffar ner henne på golvet och Aurora smäller igen dörren och håller för den.
Flickan skriker. “Släpp ut mig! Jag kommer berätta för rektorn!”
Hon fortsätter banka i en dryg minut, sen blir allt plötsligt stilla. Supergurkan blir lite oroad och föreslår för Aurora att de ska öppna dörren, flickan borde fatta vid det här laget att man inte ska försöka skada Troubles gäng.
Aurora öppnar dörren och hoppar sedan skrämt åt sidan. Ut faller en uppsvullen kropp.
“Är hon död?!” skriker Aurora. Supergurkan hyschar henne och rör vid Maes hals. Ingen puls.
“Vad ska vi göra?” väser Aurora förskräckt. “Jag visste inte att hon skulle dö!”
Supergurkan stänger snabbt dörren och låser den med sin trollstav.
“Vi pratar aldrig om det här igen, okej?”
Aurora nickar med tårar i ögonen.
“Lova!”
“Jag lovar!” ropar hon och kastar sig i Supergurkans famn. Supergurkan kan känna hennes varma andedräkt mot sin hals och känner att de aldrig kommer bryta det löftet.

Döda:
Mae

Dun dun DUUUUN!
Undrar om vi mördade rätt... Känns så creepy när man inte vet... xD

0.o sorry tänker
Men vet man inte vilka som är mördare...?
Sjuktbra iallafall!

Nu dog jag va?

Asså Guuuud va hemskt :o

Ja!

Näe Lolly!! dog!